så dålig som han sjelf påstår; jag gissar att han är alldeles motsatsen till den karakter han vill gifva sig.4 Hvarföre det?4 Eljest kunde han ej vara så glad som han är. Han skulle plågas af samvetsqval och kunde då ej skämta med sina fel? Stackars oskyldiga Gabrielle, tänkte jag, är detta all din verldserfareohet? Då behöfver du en beskyddare, mindre oskyldig än du sjelf. : rsta plen, att vi skulle bosätta oss på landet, i S:t Vermont, och egna vårt lif åt förbättringen af våra fattiga underhafvandes vilkor. Deras öde är tungt nog, då deras herre ständigt vistas i Paris, och allt hvad de veta om honom är att han fordrar nya utskylder. Gud kan ej länge låta detta tillständ räcka; redan visa sig också tecken som båda hämd, och kriget i Amerika skall ö!verallt väcka en kärlek till fris heten, som ej eå lätt skall utsläckas. Måtte Gud afvända blodsutgjutelse och anarki från vårt fädernesland! Gabrielle mottog mitt förslag med den lifligaste glädje — jag har verkligen aldrig förr sett henne så glad. Hennes uppfostran i klostret tyckes särskildt bildat henne för det lugna lif, jag så mycket älskar. Ja, hon skall, likt en god engel, vandra bland de fattiga, gifva dem läkemedel mot deras kroppsliga sjukdomar och hela deras hjertesår med sitt deltagande och sin rena, kristiga tro. Jag sade henne, att jag fruktade det hennes mor skulle blifva missnöjd med dessa framtidsplaner — hon hade säkert ppgjort mera lysande sådana. Nej, svarade hon med sin vanliga uppriktighet, fmrmma är alltför glad oci lyck.