förderfvade stad, men, som jag ser, väntar hennes mor, att Gabrielle skall presenteras vid hofvet och jag tror mig ej heller böra afgöra denna sak, innan hon förvärfvat sig erfarenhet nog att sjelf välja, Ja, hon måste först lära att känna verlden och här kommer just å propos en bjud ning från vicomtens far, markis de Grandchamps, till en föte champälre på bans präktiga slott i S:t Maur. Han säger mig att jag der skall träffa fru de Vign: och hennes jälskvärda dotter, till hvars ära festen gifvea. Ah, jag har knappast tålamod att tänka på hu: ru den ge mla lättsinniga hofmannen skall föra henne omkring der och presentera sina vänner för henne. — Men jag be:änker ju ej, att det var just detta, jag nyss önskade; hvilken ombytlighet! 11:te Juni. Markisens föte gynnades af det vackraste väder och var verkligen mycket lyckad. Fru de Vigny erbjöd mig en plats i sin vagn, ett gammalmodigt åkdon, så tungt att de fyra feta normandiska hästarne kooppat kunde framsläpa det med en fart af en lieu i timman. Men hvad betydde denna långsamhet för mig der jag satt midtemot Gabrielle, som med strålande ögon lyssnade till mina beskrifningar öfver alla e olika föremål vi passerade, särdeles tornet i Vincennes. Jag kunde ej motstå frestelsen att se dessa stora, ljufva ögon vidgas af fasa, då jag temligen noggrannt berättade några af de fångars öden, hvilka för evigt inneslutna äf dessa murar, lidit mest derinom., Fins det äfven nu några fångar der?4 frågade hon. Ja, många. Så sade ni också då vi foro förbi Bastiljen. Två fängelser på denna korta färd — och ändå lyger solen så herrligt. Måtte