Aftonbladet – 28 december 1863, sida 4

— dag har utkommit i P. A. HULDBERGS Bokhandel, N:o 11 Regesingsgatan, m. fl. PREDIENINGAR öfver Andra Årgången af de år 1860 antagna nya Predikotexterna å Eyrkoårets alla helgedagar, af J, M. LINDBLAD, förra delen, 3: 50. bMen på den yttersta, den stora dager I högtiden, stod Jesus och ropade, sägarde: Hvilken som ptörstar, ban komme till mig och drieke.s Joh. Ev. 7: 57. Författarens förerå: Predikoingarne öfver andra årgången af vår kyrkas nya texter öfrerlemnas bärmed allmänhetens händer. De komma med samma ringa anspråk som de för ett år sedan utgifaa öfver första årgången. De vilja ingenting annat vara än bänvisningar till Honom, uti hvilken allena är salighet Det är förf. mycket vä! bekant att många finnas, som fått en mer el!er mindre smärtsam insigt af detta lifvets oförmåga att tillfredsställa vårt bjertas begär; många som säga: kan jag icke vinna någen lycka, någon serklig glädje på lorden, o, så vill Jag åtminstone hafva vissbet att vinna den evigbeten. Huru skall jag komma dertill? Horu skall jag veta om min God är mig nådig; om mina synder äro mig förlåtna; om den evighet, som bidar, blir en salig evighet? Huru skal jag få visshet om ait allt hvad jag tänker, hoppas, enar, äfvensom om allt bvad andra vilja löra mig, ieke är id bedräger:er? Hvem säger mig.ett crd, så fast, så osvikiigt, så visst ech erubbligt, att jag derpå kam lägga mig att dö, trygg och lugn att icke blifva besviken? Hvem bar ifrån himmelen nedstigit för att lära mig vägen dit? I det allvarligaste, som afgör mitt öde för den outransakliga evigheten, hvem säger mig samningen? — Motsägelser efter motsägelser, stondom året vildaste oförnuft, grinar emot mig i alla tiders så kallade svishetslärors. Hvar finnes nå got, soma jag kan otvifleligt tro, som öfverrnsstämmer med försoltets och bjertats eviga ferdringar? Dessa predik ningar vilja ingenting annat vara en hänvisniogar till svaren på dessa frågor, i öfverensstämmelse med innebållet ut det ord, som är valdt till motto för denna bok: På den yttersta den stora dagen I bögtidem. sted Jesus och ropade, sägande: Hvilkea som törstar, han komme till mig och dricke! — rJesnsa! Ja, der bafra vi det stora, det välsignade aamnet, vid hvars ljud stormarse tystna och alla knän böja sig. Han kan besvara frågorna; Haa bär nyckeln till paradisets port, Ran är eppståndelsen och lifvet; Han bar det lefvande vattret. som släcker törst evinanöerligen. Den längtande själen, det sockamda hjertat, dem forskamde anden bämvisas till Honom. Till hvem eljest I hela verlden skaile de hänvisas? Borre, till hvem skola vi gå? Du er eviga lifsens ord. Har det lyckats dessa Predikningar att rä!t hänvisa till Honom, så är deras ändamål vumret, och då vill deras förf. prisa sig lycklig och tacksam för det ban fått nåd at: frambära det vittnesbördet.s Förf:s Predikninoar öfver första årgångens texter finnas äfven i bokhandeln.