Aftonbladet – 28 december 1863, sida 3

prins Napoleon. ENGLAND. Agitationen för Polen tager ny fart. Ii London, Edinburgh, Glasgow, Dublin och andra stora städer skola massmeetings kort före parlamentets öppnande organiseras. I spetsen för sgitationen stå lord Campbell, markisen af Townshend, earlen at llehester, sir Henry Hoare m. fl. ansedda personligheter. På Nya Zeeland fortgår kriget mellan en-; gelemännen och maoristammarne med omvexlende framgång. De regulisra britiska; trupperna hafva måst underkasta sig att atodera och imitera måoriernase förtröffliga ti-; raljörtaktik. Korrespondenserna från ige deatern till Times kunna ickundertrycka: s:n beundran öfver maorierns mandom och snille, och beklaga att denra race, som i. naturgåfvor och intelligens iäter sig med de bäst begåfvade stammerne af kaukasiska racen, skall genom de nästan oundvikliga ) fiendtligheterna med engelsmännen småning; om gå under. Maorierna lida brist på kulor och knallbattar ; en korrespondent till; Times redogör för den otroliga skicklighet, ; hvarmed de söka ersätta denna brist. En: af deras höfdingar har ädelmodigt räddat: lifvet på en britisk prelat; samme höfding; hade af nämnde prest lärt sig läsa och skrifra? engelska språket samt skickade under kriget 1860 —1861 artiklar till Times, hvilka för-j träffligt ådagalade krigets orsaker och mao: jernas rättsanspråk. TYSKLAND. sd Den förut omnämnda adrese-diskussionen ! inom Preussens deputerade kammare var mycket lidelsefull och ätskilliza af de uttalanden, som dervid gjordes, äro egnade att; kasta ljus öfver den riktning, hvari de tyska sträfvandena gå. Märrligest var hr: Virehows töredrag, hvari ban, efter att hafva: citerat konung Wilbelms yttrande i tronta-: let om den slesvig-holsteinska frågan, anmärkte, att der endast var tal om Holstein: och Lauenburg och om en exekut:on i dessa hertigdöme., fastän allt dock egentligen. vänder sig kring Slesvig. Regeringen tyekes hafva glömt, sade han, att Slesvig är kampens egentliga pris, hon tyckes Lafva glömt, att hela svårigheteni den europeiska situationen endast framgår af Slesvigs ställning, och deraf kommer det sig, att hon i sina meddelanden till oss ständigt lemnar Slesvig onämdt. Konung Fredrik Wilkelm IV uppträdde år 1848 öppet för hertigdö-, menas rätt, för eugustenborgarnes agnatiska. arfeföljd, och jag vill blott erinra om, att; kriget mot Danmark då började på denna grundval. På denna basis ryckte preussiska armån i fält, för detta mål satte den sin ära; i pant och denna ära är ännu ieke infriad, ; eftersom de skamliga fördragen ännu allt-! jemt ha gällande kraft. Iland dessa för-, drag ansåg talaren Londonfördraget intega: första rummet, emedan man genom det låtit utlandet råda öfver Tysklands rätt. Att; det tyska förbundet uteslutits från de hithörsnde förbandlivgarne, var en följd alöfi verenskommelsen i Olmiitz, och han hade i detta hänseende fått åtskilliga intessantaj upplygningar från Köpenbamn, bland hvilka funnos förklaringar af tyska furstar om, attj ordnandet af arfstöljden i bertigdömena till-; komme förbunadet; men Österrike och Preussen hade fråntagit förbundet denna rätt. Nyligen hade de tvenre tyska stormakterna äter utöfvat en tryckning på förbundet genom identiska noter och fordrat en tysk frågas afgörande efter deras europeiska intressen. Preussen hadennu återigen uppträdt som Österrikes drabant. Det kunde ej räda något tvifvel om sugustenborgarnes erfsrält. Herti dömensas författningsrätt och arfsföljd vore oåtskiljeliga, och båda frågorna borde derföre lösas på en gång. Från Frankrike och Englend kunde inga allvarsamma invänningar väntas; de hade ju föredragit den grekiska revolutionen, genom h.ilken en europeisk traktat blef kuilkastad. Endast) fråa Rysslaud och Österrike skalle hinder komma, emedan bäda ansågo det för en bufvuduppgifi att förödmjuka Pr. ussen och tillintetgöra dess inflytande i det nord liga Europa. Ministerpresidenten sökte emellertid Preussens frälsning i en rysk allians, och det var i konseqvens härmed som v. Bismarck förut i Ryselands intresse ifrigt deltagit i de förhandlingar, zom förmådde den äldre hertigen af Augustenborg att afsäga sig sina rättigheter. Bismarck hade härigenom åt Rysslend bevarat utsigten att komma i besittning af Tysklands bästa hamn Kiel. Konungen betraktade måhända dock saken på ett annat sätt, och men bor de derföre underrätta H. M:t om, att hans regerings politik antastade Preussens lifsvil kor och skulle blottställa det för undergång, om man icke i tid hejdade dess förderfliga sträfvanden. Konungen bade törklerat, att han ansåge sig för Tysklands beskyddare, men hans ministrar ville göra en fråga, som länge erkänts vara tysk, till en europeisk angelägenhet. Kammaren vore förpligtad att nedlägga protest. Om de tyska stormakterna offra tyskt land och tysk rätt för sina europeiska intressena skull, om dejaga tyska furster i landsflykt (piken gäl!er aufastenborgarne) och kasta tyska provinser t elt litet folx, skola folken icke glömma. att hämnas detta förräderi, och hämden skall med blodiga bokstäfver stå skrifven i det tyska folkets hjerta !4 I preussiska herrehuset har inlemnats ett förslag till adress, som skall utgöra ex motvigt mot deputerade kammarens adress och understödja regeringens politik i den eles vig holsseinska frågan. Frankfurte senat har förklarat, att den icke tillträdt förbundsbeg!utet af den 7 d:s, hvilket går ut på endast exekution i Holstein och ej ockupation af hertigdömena. Senaten nekar icke, att ett ögonblickligt förbundsenligt inskridande till skyddande af den legitima arfsföljden i hertigdömena och ef den rättsliga unionen med Slesvig bättre motsvarat ögonblickets fordringar. Det blir en allvarlig och påträngande uppgift för förbundet, att med till buds stående medl; bringa till erkännande och giltighet ej -Ie-! nast fHolsteins och Lauenburg sjelfständig-! het samt den rättmä iga arfsföljden i dessa arna AK ON ro