Aftonbladet – 28 december 1863, sida 3

Sbränvinet första rummet, säger Dagl. Alle handa. När man läser sådant, her man skä att fråga: genom hvilken hörseltratt har D Å. förnummit den rösten? Vi hafva och ron, men aldrig hafva vi hört andra är brännerister sätta hbränvinet i förata rummel bland våra vationella omsorger. Vi erkänns hkväl, att vi ej känna den allmänna röster i landet, emedan vi nu ej kunna känna er röst, som på någon tid icke talat. Det är Dagl. A., som tagit sig den djerfva ovanar att påstå. att dess privatmeningar uttrycka den allmänna rösten. När D. A. yttrar sig lättfärdigt öfver reliviösa frågor, när det ka star alla skandinaviska sympatier öfver bord, när det i några fabrikanters iniresse yrkar höjda tullar och sätter vinet i främsta rummet bland föremålen för lagstiftniugens beskydd 0. 8. v. — alltid förklarar det, att det uttrycker allmänna rösten. Det är mot denna publicistiska förmätenhet vi anse oss berättigade att protestera. Vi vilja visser ligen ej bestrida, att publicisten stundom kan vete, att han uttalar allmänna meningen, och han blir då ögonblickligt stark, ehuru han, sålänge han endast är ett uttryck a! allmänna meningen, ändå icke är något annat än en publicistisk väderhane, som gär andras ärenden, och vrides och vaeklar efter en olta nyckfull bris. En allmän opinion är en väldig mnaturkraft, och en akltningsbjudande en, som är farlig att trotsa; likväl tillhör det publieisten och hvarje tänkande man stt undersöka dess innebåll, stärka den med skäl och reson, vär deh är god, men bekämpa densamma, när den är dålig; men alldeles icke att vara dess slaf. Och ju mera aktningsbjudande allmänna opinionen är, ju mera förmätet måste det vara att utbasuna egennyttiga privatmenin gar säsom allmänhetens opinion. Hvar och en har rätt ett framhälla sia mening och genom framläggande af ekäl derför försöka att göra sin mening ellmän gällande, men ingen har rätt et framljuga opinioner; och vi tveka ej att förklara det vara högst oförsvarligt att leka med en sådan stormakt, och att vilja styrka sio mening genom uti sanningslöst påstå densamma vara allmän opinion Härmed är ock vår åsigt uttalad rörande Dagligt Allehandas försök att skaffa bränvinsbräovnarne föröked vinst genom att fal skeligen förklsra, ait slinsänna rösten i försia rummet fordrar skydd för bränvinvet. Vore allmänna rösten så vilsekommen, så vore det hvarje god publicists ovilkoriga pligt att bekämpa en opinion, som råkat på så farliga afvägar, och icke att gå på som Dagl. Alleh. i sin bränvinsertike!, om hvilken man med skäl kan säga: rösten är Jukoba bedragande röst, men händerna, som skrifvit, äro Esaus rapgiga näfvar, Afven Frihetsvännen har yttrat sig för probibitismen. Han tyckes hufvudsakligen vilja hafva skydd för lendtmannvaprodukter på det att suflet och brödet skuile bli dyrt; och betänker ej. att detta skulle lända till atör sta men för arbetaren, som vanligen har bästa aptiten. Han yrkar äfven lika procentisk tull på alia varor, specielt på de olika 10bakssorterna för att få bättre pris på dåligt saus oeh på fusel, Hvad hans äsigt om tobaken angår så torde från frihaodelssyn punkt ingenting vara att deremot anmärsa, utom det, att tullbehandlingen af tobak, som ou är lätt, skulle genom olika tuilsatsers bestämmande blifva särdeles svår. För oss, som i cip endest gilla finanstullar, synes för öfrigt inger mera egna sig för beskatt ning genom tuil än tobaken, emedan ingen är mera en onödig lyxartikel. TROTS AEA