Aftonbladet – 28 december 1863, sida 3

såsom detta från den första historiska tiden har existerat, begränsadt af Eidern. Den rörer deremot cke de till den danska kronan hörande, men icke längre till den danska kronan anknutna. tyska provinserna Holstein och Lauenburg. Tv den anska regeringen har allaredan länge och flerfaldiga gånger förklarat sig vinig att med hänsyn till dessa under Danmarks konung stående tyska provinser rätta sig efter hvad tyska förbundet fordrar beträffande deras egna angelägenheter. Men det tyska förbundet och de bolsteinska ständerna hafva lika ofta förklarat att de icke äro tillfreds med erhållandet af full myndighet öfver sina egna angelägenheter, utan vilja äfven hafva makt att afgöra hvad som skall hafva giltighet utanför Tysklands gränser i Danmarks rike, på denna sidan om Eidern. : De holsteioska ständerna hafva uttryckligen drat, att ingen utgift beträftande försvarsväsendet får utredas af konungarikets och Sles vigs särskilda intägter och till dessa landsdelars försvar, utan med de hoisteinska ständernas samJag uppläste detta ordagrant ur konstiomitens, vid sista storthinget andragande, föranledt af de diplomatiska aktstycken i dea danska frågan, hvilka till storthinget öfverlemnats. Det anspråk som uppstäl!les är alltså, att Danmarks rike skall beherrskas af de holsteinska ständerna och den tyska förbundsdagen. Vi känna detta herradöme! 1 århundraden har den holsteinska aristokratien och byråkratien herrskat både i Danmark och i Norge. I århundraden har det sökt både i Danmark och i Norge att qväfva sjelfständighetsoch nationalitetskänslan. I århundraden bar det eftersträfvat att tills intetgöra hela det nordiska folklifvet och de tie nordiska rikenas oafhängighet genom att uppreta dem mot hvarandra till nästan oafbrutna broderskrig. sar hr Efter de öfverallt i Europa så mäktigt ingripande verldshändelser, hvilka genom den stora franska revolutionen i sina grundvalar skakade den gamla feodalaristokratien, hvars rot och blomma utgjordes af det mäktiga, öfver större delen af Europa utgrenade, holsteinska ridderskapet, blef vårt fädernesland först fritt från det främmande herradömet, och våra fäders visdom och karaktersfasthet grundlade både en författning och en förbindelse med vårt stenska broderfolk, under hvilken vårt land oafbrutet har skridit framåt i nationel utveckling och nordisk anda. (Bifall) Först sednare har det lyckats Danmarks folk att efkasta det holsteinska oket, och att beträda en frisinnad, fast tyvärr! Ennu ofta genom tyskt och byråkratiskt inflytande hämmad utveckling. j De förenade rikenas regering har känt den solidariska förpligtelse, om dessa hafva i det danska folkets utveckling i nationel riktning, och i den kamp, som Danmark sedan dess pånyttfödelse som fritt Jand haft att utföra först med blanka vapen och sedan med de ändock farligare vapnen, som bestå af ord och diplomatisk klokhet. De förenade rikenas regering har sedan långt tillbaka valt sin ställning, och i kraft af de djupt gående intressen, som den har i stridsfrågans lösning i nordisk riktning, allvarligt uppträdt med det bestämda råd till Danmarks regering att så svart som möjligt upphäfva gemenskapen i styrelse och lagsiftning mellan dansza kronans egna länder å den ena sidan, och den danska monarkiens till det tyska förbundet hörande stater, å den andra. Detta råd blef först gifvet af konung Oscar, och det har troget, brer och bestämdt framhållits af vår nu regerande konung. Och detta råd har gifvits med bifall af begge rikenas nationalrepresentationer. Det sist hållna storthinets konstitutionskomit, hvars andragande i den danska frågan jag ordagrannt har begagnat så väl vid uttalandet af de anspråk, som de holsteinska ständerna hafva uppställt, som af den politik, hvilken de förenade rikenas regering har följt, förklarade, att denna politik under de växande vanskligheterna i de sista åren har varit ledd med omsigt och klokhet i samma anda som tillförne, och vidhållen med fasthet och värdighet. Detta förnyade och allvarligt gifna råd om Holsteins afsondring från all gemenskap i styrelse och lagstiftning med Danmarks rike, här den danska regeringen ändtligen följt och upp: rättat en särskild regering i Holstein för de holsteinska angelägenheterna. Men till denna afsöndring af gemensamheten vägrade åe holsteinska ständerna att lemna sitt samtycke, hvilket de förklarade nödvändigt, och dettyska förbundet har Sfven förklarat upphö tvandet af gemenskapen såsom oberättigadt och till framtvingandet af en gemenskap på det sätt, som de holsteinska ständerna fordra att det skall blifva, hafva de anordnat en exekution i Holstein. Jag har i många tidningar sett den mening framhållas, att antagandet af den nya författningen af den 18 November för Danmark och Slesvig, genom hvilken tvåkammarsystemet införes f5r riksrådet i stället för enkammarsystemet och valrätten något utvidgats, medan omfänget för riksrådets myndighet blef oförändrad, kulle utgöra grunden för den exekution i Ho!stein, som nu utföres af tyska förbundet. Men så är icke förhållandet. Det tyska förbundete sednaste beslut i denna fråga af den 7 Decem: ber, är blott den efter förbundslagstiftningen erforderliga befallning i och för verkställigheten af exekutionsbeslutet af den 1 Oktober, ntan det allra minsta tillägg af något slag, och det sistnämnda beslutet, som åter grundade sig på beslutet af d. 9 Juli, var formuleradt och stod äfven att läsa i våra tidningar, innan det danska författningsförslaget hade sett dagens ljua Påståendet derom, att det sistnämnda skulle hafva inverkat på beslutet om exekutionen är derföre ett påstående f samma art, som det, hvilket förekommer i fabeln om vargen och lammet. (Starkt bifall.) De i folkrätten hittills oerhörda påståenden, som tyska förbundet har framställt rörande Danmarks rikes inre angelägenheter, söker det nu att framtvinga genom att uppställa en tysk arm i Holstein, under förklarande att vilja bibehålla denna hotande position tills anspråken tro uppfyllda. De förenade rikenas regering har icke kunnat blifva en likgiltig åskådare af dessa det tyska förbundets arslag och dess ständigt förnyade hot om angrepp i afsigt att utmatta sina svagare grannar och framtvinga ett fgörande, som gör tvärt emot det allvarliga råd, som de förenade rikenas regering har gifvit i en sak, hvilket råd har förklsrats i och för sig af stor betydelse. Regeringen har uttryckligen förklarat det i noten till sina gesandter vid Frankrikes och Englands hof af den 14 Juli detta år. — Ty den nordiska folkstammen kan, om dess sjelfbestånd skall vara tryggadt, icke tåla vid att förlora mera. Och derföre förklara vi trofast och med full öfvertygelse om vår saks rättfärdighet att vilja understödja vår regering i dess Te till vårt broderfolks försvar. (Uthållande bifallsrop.) Vårt folk är visserligen litet i jemförelse med det tyska folket, och den härvarande samlingen är ockeå ringa gent emot tyska folktörsamlingar. Men ett fritt folks, fria medborgares, lugna och bestämda ande i ett klart uttaladt ändamål, i fullkomlig öfverensstämmelse med dess konung och regering, till försvar för friheten, som aldrig uppnås af det vilda, obestämda skränet från större folkmassor, som endast vilja dölja vanäran af egen split och egen ofrihet gevom att utsträcka dem öfver andra. (Starkt bifail.) — Derföre skall vårt uppträdande här icke blifva utan betydelse, eller utan återklang utanför vårt fädernesland, och det ekall gifva vär konungs och vår regerings ord en ökad vigt i Enropas rådslag.t — (Talaren helsades med lifliga bifallsrop.) Derpå fick bankadministrator Qlsea ordet och yttrade: