Aftonbladet – 28 december 1863, sida 2

Men var hon glad deråt eller grät hon, var hon ledsen?4 Nå, jag måste medgifva att hon grät mycket; men kan det förundra er? Hon har i sju år varit hos de goda nunnorna, som bon håller mycket af. Hon är så ung, bon har aldrig tävkt på några förändringar, och dertill är hon så blyg. Der voro flickor icke äldre än hon som med afund betraktade benne, då hon bjöd dem farväl. Ab, så lycklig du blir, utropade de. Kom ht någon gång då du blir en förnäm dam och berätta 0s3 något om hofvet, sedan du blifvit presenterad der. Men min lilla Gabrielle bara grät och kysste, dem och svarade ej. De stodo slla vid gallerporten, då vi reste; och vinkade farväl åt oss. Menidag är hon glad igen; hör, det der är ja en munter visa?4 Hon öppnade fönstret; från den lilla trädgården nedanför hördes ljufva toner, liknande en liten fågels sång. Mitt hjerta slog hårdt, då jag bland syrenbuskarne urskilde en fladdrande klädning. Ah, madame, låt mig gå dit ned. Jag måste se henne. . Sedan jag nu hört hennes röst, kan jag ej vänta längre. Hvad tänker ni på baron? Hon är ej i toilette, hon har ännu samma enkla drägt som hon burit i klostret. Jag bar redan skickat efter modehandlerekan. Inom några dagar skall jag presentera er för henne; men stt se henna nu, ensam, före brölloppet eller åtminstone innan msn undertecknat kontraktet — omöjligt, monsieur le baron! Ni vet utan tvifvel avt det icke brukas. Ja, min fru, jag vet det; men jag underkastar mig ej alla modets fordringsr, och jag ber att ni för min skull sätter dem åsido. Min Gud, madame, hvilka tankar hyser ni