Aftonbladet – 28 december 1863, sida 2

jestät Ludvig den femtondes hof tala om bjertan. Ah, der är Fraccois med chokladen; i denna högst oskyldiga dryck dricker jag en skål för er trkadieka dröm. Måtte er utvalda vura lika mild som ert choklad. Han fortsatte länge i samma ton och jag motsade honom ej mera. Hvartill skulle det också tjenat? Men är jag väl då så säker på att jag handlat rätt och klokt? Jag har sett hennes porträtt; det är förtjusande. Hennes föräldrar äro förträffliga menniskor; hon är blott femton är — vid decna ålder bör hon ännu ej hunnit blilva fläckad af vår tids laster eller intagen af dess konst: lade nöjen. Hon skall säkert rätta sig efter mig och lita på min erfarenhet. Jag skell vara så lugn och god emot henne, jag skall visa henne att vi bafva samma intressen — men, sakta, hon är ännu ej min, skall kanske aldrig blifva det, ty hennes känslor skola ej tvingas för min skull. 5:te Juni. Gjorde madame de Vigny ett tidigt morgonbesök, hon hade, som jag visste, bestämt den fjerde Juni för sin dotters ankomst till Paris, och jag hade ingen ro förrän jeg sett henne och fått veta milt öde. Deras boning har ett viset utseende af armod, som, i trots af värdinnsns elegans, kommer mig att frukta det min rikedom skall utöfva mycket inflytande på de Vigny, och jag är mer än någonsin besluten utt förvissa mig huruvida föräld:ar.e ämna diktera den steckers flickans svar. Efter en kort ureäkt för mitt tidiga besök, frågade jag genast: Har hon kommit? Ja, hon kom i går. Och hon hade ingenting emot att resa till Paris? tHvilken fråga. Gabrielle har alltid varit en lydig dotter.