Aftonbladet – 28 december 1863, sida 2

panna; detta förhållande är svårare till och med än det förra. Hvarken det ena eller det andra är nödvändigt.6 Stackars Delaunay , hvilka illusioner! Jag hade hoppats att det ej var sannt hvad man på fäktsalen berättade, att ni afhennes föräldrar begärt Gabrielle de Vignys hand. Det är sannt att jag framställt en sådan begäran till mademoiselle de Vignys föräldrar, svarade jag med tonvigt på det ord ban så ohöfligt utelemnat, tmen jag är derföre ej viss på att den bifallits. Ni vill väl ieke säga att de Vigny tvekade? — den skrymtaren! Visst icke; men den unga damen sjelf har ännu icke sett, mig. Hon är ännu qvar i klostret.4 Och ni tror att man skall låta henne afgöra den saken? tJag har fordrat alt hon skall göra det; jag ämnar ej tilltvinga mig en hustru.4 Åh, det kommer ej att behöfvas; hon skall nog bli glad att få lemna skolsn, heta madame la baronne de Delaunay och veta sig vara egarinna till en vacker förmögenhet, ett vackert hus och en vacker man. Och så får hon roa sig sedan. Stackars barn! De äro så instängda, dessa unga flickor; de veta ej af annat än tvång, då vi män deremot genom giftermål antingen förlora vår frihet... Präktig frihet, i sanning! Vi göra hvad vi behaga, emedan ingen bryr sig om hvad vi företega; vi koema hem sent, emedan ingen längtar efter oss; vi göra dåliga bekantskeper, derföre att vi ej ega någon hvars uillgifvenhet fyller tomheten i våra bjertan. Våra hjertan! I sanning, Delaunay; att samtala med er, är som att hvila i en skugvig lund. Att vid hans högst kristliga ma-: