Aftonbladet – 24 december 1863, sida 3

tadt lif, kanske med en batt med blommor uti och ledsegad af en mindre syster på kryckor, eller ger du en liten gosse, som är mycket angelägen att visa, att han; har skjorta, genom att låta ett stycke af densamma hänga fram på ett onämndt ställe, då vet du, att de äro hemma i nyssbemälda qvarter. Men i afton är det för mörkt och keollt att leka i gränden; sannolikt är största delen af dess unga inbyggare ute för ati tigga, eitersom det är julafion. Det är lycka för oss, att de ej ligga i vägen för 0s8 när vi skola uppför trappan i huset, att de icke följa oss i hälarne, för att riktigt njuta af den ovanliga synen af välklädt folk på deras eget område. På nedra botten är en krog, hvarifrån vi höra ohyggliga svordomar, samt till venster ett så kalladt mjölkmagasin eller försäljningsställe för mjölk, bröd och skandaltidniogar. En trappa högre upp har en tapetserare sin verkstad, och vi hafva svärt att komma förbi de sönderslagna möbler och skräp af alla slag, som ligga kringströdda i förstogen. Derofvanpå bor en gift arbetskarl, hvars vilkor ej tillåta honom alt beisla synnerligen stor hyra; ännu högre upp logera ett par sömmerskor, och vi sluta afljusskenet, som skymtar genom dörrs springan, att de ha mycket att göra der inne: Så långt hatva vi med något besvär hunnit, men huru vi nu, der stentrappan slutar, skola kunna korsma upp för den eländiga slegen med ett tåg i stället för ledstång, är ej godt att säga. Men vi få ta.a mod till 058. Se så, pu lyckades äfven det, Det är beckmörkt häruppe, men vi skymta ånyo ljus i en springa och stå ändtligen, förunderligt nog, med obrutna lemmar framför en dörr. Vi pusta ut litet, innan vi gå in i den asla vindskamreare, till hvilken dörrendleder, och vi känna ett kallt, ohyggligt luftdrag, under det vi stå der, ty takpannornpaäro sönder, och blåsten tränger sig ia genom de öppna fökterna,