Aftonbladet – 24 december 1863, sida 3

oeh det tjenar ej heller till något att ee spöken midt på ljusa dagen. Sachsens officiella tidnirg offentliggör sachsiske regeringens svarsaot på den identiska Östernikisk-preussiska not, hvari de båda tyska stormakterna förklara sig buodna af Londonfördraget. I Sachsens svar heter det: Sachsen har i intet fall förbisett de förpligteleer, som på grund af Londonprotokollet åligga Österrike och Preussen, men förbundstraktaterna kunna ej förändras genom Londonfördraget. Euoligt förbundstraktaterna tillkommer erfsföljdens afgörande i ett förbundsland förbundet och icke utlandet. På denna rättsbasis måste de tyska stormakterna söka att komma till enighet med de makter som undertecknat Londonfördraget och Danmark, eftersom Danmark lewnat sina förpligtelser ouppfyllda. Ett förfeattningsenligt förbundsbeslut i detta hänseende är lika litet ett öfvergrepp mot Öster rike och Preuesen, som mot utlandet. De tyeka stormakterna skola, om de gentemot utlandet uppträda för ett sådant förbundsbeslut, förvärfva sig sina förbundskamraiers tacksamhet och stärka Förbundet. Då Förbundet värnar om sin rätt, skola äfven de utländska makterna låta detvederfaras rätt. Att tåla ett förnekande af denna rätt och en ringaktniog af Förbundet, skulle med: föra en fara, som de tyska regeriogarne måste sätta ölver ellt annat. Bayerns officiella tidning meddelar en skrifvelse af den 17 dennes från konungev till utrikesministern, frih. v. Schrenck, hvari ministårens hittills följde politik i hänsyn till den slesvig-holsteinska frågan fullkomligt gillas. Skrifvelsen upprepari bestämde ordalag protesten mot Londopprotokollet, betecknar de eugustenborgska arlsanspråken som rättalist grundade och uttalar konunpan beredvillighet till genomförandet af den höraf följande politik och till ett uppträdande för hertigdömet Holsteins oeh Tysklands rättigheter. Men kounsen hoppas tillikp, att alla kloka samt förouftiga skola hålla med honom, då han, sin förbusdspligt trogen, hos och genom Förbundet sträfvar mot detta mål. De sacheiska exekutionstrupperna rycka först in i Holstein, derpå följa omedelbart de hannoverarska. De sachsisk-hannoveranka trapperna skola marschera i riktniug åt Oldeslo (vid Travefloden nära Lauenburgskea gränsen). Så länge intet motstånd förestår, förblifva de österrikiska och preus eiska kårerna stående vid stödjepunkterna Hamburg och Libeck. I händelee af motstånd rycke äfven dessa kårerin i Holstein, och den stora österrikiska och preussiska reserven skall då jemväl genast rycka efter; hela styrkan skall stå under preussiskt öfverbefäl. Order har utfärdats för mobilisering at den 12:te preussiska brigaden och en dylik order har äfven gifvits 15:de brigaden. Till följd bäraf bar reserven af landtvärnet inkallats. Tlördegs förrättades bisättningen af konung Fredrik VI:s Jik i Roeskilde. Omedelbart efter kistan gick konung Kristien med konung Carl XV:s representant på sin venstra sida. Bönder buro liket till dess sista boning. Den herrliga domkyrkan var klädd i svart. I konungastolen hade de furstliga damerna plats. Till venster i koret syntes de utomordentliga främmande sändebuden; ryekg geheimerådet Ewers, lord Wodehouse och general Fleury, svenske gesandten grefve Hamilton, franske gesandten hr Doteeac, engelske gesandten sir Paget och mek ge sandten baron Nicolai. idtemot hade sekreterarne och attachterna vid de främ nande legationerna sina platser. Efter afsjungandet ef en kantat, i hvilken en dobbelqvartett från Lund äfven deltog, höll biskop Martensen ett varmt tal öfver den aflidpe konungens minne, Efter en ny kantats afejungande bears nu kistan i graf sapellet, hvarefter ealut tillkännagaf att konung Fredrik tagit sin dödsboning i besittning.