punktlig, derföre att affäreroa utgöra dei enda tidsfördrifvet i hans lif. Vidare ser man tre herrar i andra ändan af rummet. Den yngste, som är klädd såsom en dandy och har en pincenez, är ovilkorligen sanguiniker; han gestikulerar häftigt, under det han talar, och måste vara öfvertygad att hans röst och manår äro fulla af grace, eftersom ban sneglar på oss för att se, om vi observera honom; en äldre man, som ligger vårdslöst tillbakalutad; med armen längs efter soffryggen, lyssnar uppmärksamt, och vi se, att han bereder sig att besvara hvarje punkt, men den tredje, som befinner sig midtför dem på golfvet och vaggar med kroppen, så att han ömsom står på tårna och på hälen, och som håller båda händerna i byxfickorna, tyckes läggu föga vigt på ämnet och gäspar då och då med blicken tankspridt fästad på omgifningarne. Den der unga munnen är bortbjuden till aftonen, Han sitter nu på klubben, för att kunna säga, alt han kommer derifrån ; det låter alltid stort att komma från ett ställe, när man träder in i en salong: Ånnu mera stort skall det låta, om man tillfälligtvis kan framkasta den anmärkningen, att han just diskuterade den och den frågan med den och den börsnotabiliteten. Notabiliteten sjelf är familjefar och har full. vuxna barn, men tillbripgar ovilkorligen ett par timmar på klubben hvarje afton. Vagnen skall hemta honom precist klockan sju, och från de! ögonblick han sätter foten in i sin egen våning, är han den ömmaste far och tänker, att det icke finnes något präktigare ställe på jorden än hans eget hem, uader det en af hans döttrar serverar te och betjenten lägger tidningarne på. bordet i hörnet. Och ändå kunde det ej komma i fråga att gå hem före klockan sju, äfven om han skulle sitta alldeles ensam på klubben, till och med icke i afton, då det är julafton. Den tredje kan vara litet af hvarje. Det är sannolikt, att han har en ung hustru och ett par små barn hemma, men att han är en trämänniska, som betraktar familjlifvet endast som en naturlig ordning i sambällete förhållanden, och att ban småningom lefver sig in i klubbvanorna, ehuru ej heller de bafva något synnerligt lockande för bonom,