nen med den djerfva blicken, med stolthet i sitt sätt att vara, smittad afhufvudstadens laster, fäller kanske en bitter tår, under det hen stirrar i elden. Han anar icke nu, att innan ett år rullat omkring på tidens axel, bar han kanske glömt sitt hem, slutit hjertat till för Honom, som klappar på. Det har nu blifvit alldeles mörkt, men ännu är det full trafik på gatorna. Vi se butikerna uppfyllda af folk, som göra de sista inköpen till helgen. 1 hökarbodarne stå tjenstfiickorna i queu utanför disken ech vänta med tålamod, tilldesg de mycket sysselsatte köpmännen kunna få tid attbetjena dem, hvar i sin tur. Leksaksförsäljaren har ej mindre att göra, och utanför bang bod häller ett ekipage; kusken hvilar ogeneradt på kuskboeken och låtsar som han icke ser de nyfikna blickar, hvarmed de förbigående titta in i vagnen; betjenten står vid det upplyeta fönstret och betraktar de deri utställda sakerna, hvilka samlat en mängd fruntimmer oeh barn på trottoiren, till besvär för fotgängarne, som måste gå ut på gatan för att komma förbi. Hos slagtaren i höruet ligga ännu ett par små skållade grisar med trypena stödda mot stältråden i fönstret, så aptitliga, att man kunde frestas att äta dem råa, men raden af de slagtade fåren inne i boden har min: skats betydligt, och nu står blott eo enda kund grär på det sandbeströdda golfvet i det upplysta rummet. Det är ännn tid för oss, innan vi ikläda os3 osynlighetens täckelse och aflägga ett par cbjudna besök of mera enskild natur, att gå på klubben en half timmes tid och se huru man har det der i afton. Det väcker till en början vår uppmärksamhet att portvakten innanför det lilla glasskåpet i farstun på hotellet icke är så syssels salt som vanligt. Han har framför sig dev vanliga rad af bref. som står med adressen at mot glasrutan, så att man sjelf kan läse sitt namn; men den krets af frågande och nyckellemnande folk, hvaral ban ständigt är omgifven, synesiafton icke till. Förstugan är tom, och den har ett lika högtidligt utseende som portvakten sjelf, hvilken, iklädd sitt bästa livrå, slutar sittarbete för dagen, med atträkna öfver sin kassa, innan han öfverlemnar sia vigtiga befattning till en inderordnad person. i