Aftonbladet – 22 december 1863, sida 2

den dörr som ledde till kapellet, stod Gondrin:.med blottadt svärd i handen och foten hvilande på italienaren Orbis bröst, medan Ignati låg på knä bredvid bofven och höll spetsen af sin dolk riktad mot hans adsigte, Jag har talat sanning, hördes Orbi Made i detsamma som Carl at Montsoreau visade sig i dörren. Jag har sagt, och jag upprepar ännu. en gång, att jag ej gjort detta af mig sjelf, utan på abbens befallning. Han, abbån eller baronen af Boisguerin, som ban numera kallas, har uppeggat och legt mig härtill, Gossen sprang upp, den unge grerven til mötes, och Gondrin berättade i korthet att, sedan han undersökt slottsträdgården och funnit densamma tom oeh ödslig samt förvissat sig att äfven den yttre porten hvar: ken var stängd eller beväåkad, hade han, då han närmade sig ingången till kapellet, hört ett nödrop derifråd: Genom kapellet, som j fvergifvet ef alla menniskor, ommit Vän vridande sig sryckningarne, och hopsamla de kriop H dsty tycktes hafva fallit ut under den strid som egt rum mellan honom och markisen. Medan han talade hade Maria af Clairvaut satt eig ned i en af de högkarmade stolar, hvilka funnos i rummet, och vände sina ögon ifrån det obyggliga skådespel tom mött henne vid deras inträde; och Carl af Montsöreau blickade ned påden döda kropmed känstor af broderlig ömhet och ärlek, hvilka ingen trolöshet eller grym behandling från Gaspards sida förmätt ut plåna ur hans hjerta. Rvarje stund var emellertid alltför dyrbår; och med snart återvunnen fattning till