Aftonbladet – 22 december 1863, sida 2

nast Gaspards af honom anstiftade död, rann med oemotståndlig makt upp iden unge grefvens sinne. Hans svärd flög snabbt som en blixt ur slidan, ghinste ett ögonblick i luften och sänkte sig derpå i abbens bröst, genomborrande honom ifrån den ena sidan till den andra, Abben utstötte ett enda, gällt, förtviflansfullt skrik, och föll, då grefven drog sitt svärd tillbaka, genast död till marken. Hans följeslagare flydde genom kapellet, öfver slottsträdgården, ut på den öppna väg som ick der förbi. Carl; af Montsoreau följde fonom tätt i spåren, mera bärande än dedande sin unga brud och med den trogne Gondrin vid sin sida. Omkring femtio aloar ifrån trädgårdsporten Höll en med sex hästar förspänd vagn, omgilven af. nio eler tio ryttare. Då den men, som åtföljt abben till kapellet, först köm at på vägen och grefven af Logtres straxt derefter visade sig i porten med Maria af Qisirvaut, började några af ryttyroe sätta sig i rörelse-åt deras sida; men då och efter honom pagen, framträdde, de in sina hästar på något afstånd och syntes öfverlägga med hvarandra. 1 detsamma hördes starkt hästtraf närma sig från den motsatta sidan af vägen, som ledde till staden, och med glädje, som icke låter sig beskrilvas, igenkände Carl af Montsoreau iden ryttaretrupp, som sålunda nalkades och som bestod af minst tjugo man, sina egna trogna tjenare, hvilka lyckligen fått del af det till dem sända budskap. De medförde derjemte flera lösa hästar, och han sökte ifrigtintala Maria af Clairvaut den förtröstan och det hopp, som han sjelf nu hörjade hysa om en lycklig utgång på deras äfventyr. SAnhåll vagnen, Gondrin4, ropade har, då han såg postiljonerna färdiga att med