MUSIK. Fru Louise Michaelis konsert i torsdags afton torde icke blott verkliggjort, men till och med öfverträffat, de mest sanguiniska för boppningar, man dervid med skäl kunnat fösta. Knappast bar väl den välljudande milda klangen, det egendomliga behaget i sångerskans röst låtit sig förnimma i ett innerligare samband med den lysande fulländving, det öfverlägsna mästerskap, som nutmärka hennes artistiska behandling deraf. Konsertgifverskans inträdesnummer ensamt mer än uppvägde, i estetiskt-musikaliskt värde, hela konsertprogrammer af vanlig art.