Det var den undersköna arian ur Händels oratorium ?Samson?: Let the bright seraphim in burning row, Pheir loud uplifted angel-trumpets blow. Let the cherubic host, in tuneful choirs, Pouch their immortal harps with golden wires.! Intrycket af denna aria har något på er gång upplyftande och öfverväldigande. Ifrår sjelfva grundmelodiens djupa skönhet intil de minsta melismatiska passager finnes der intet som erinrar om jordisk oro, ej helle om jordisk fröjd; och dock andas det hele idel glädje, ren, fullkomlig, jublande glädje hvars genomskinliga klarhet tyder på at den har sin källa i ett passionsfritt, ostör bart lugn, i en evig frid och harmoni. Hän dels väldiga ande är här stadd på sin hög sta flygt inom aningens och fantasiens verld. och knappast torde menniskotanken kunna ana ett sublimare uttryck än det den store mästaren här funnit och diktat för detoner. hvarpäå den himmelska budkaflen ljuder ge nom ändlösa rymder till serafers och cheru. bers härskaror. — Den, som hört fru Michael sjunga den herrliga arian ?I know that my Redeemer liveth? ur Messias?, med flera andra af Händels skapelser, vet mer än väl hur vackert och värdigt hon jemväl förmår att tolka dessa, och att åhöraren deraf altid har att vänta eig en utvald konstnjutnng. Det maktpåliggande obligata trumpetpatiet utfördes af hr Peipke ganska förtjenstfilt. Fru Michaeli föredrog vidare på det nest fulländade och lysande sätt Constances rria Che pur aspro ur Mozarts Enoleverinen ur seraljen, hvilken aria genom den smk, finhet och sprittande genialitet, som utvecklas deri, torde kunna nämnas såsorett mönster för alla koloraturarier.. Sopanpartiet i den på ett preludium af Sebasian Bach grundade, af Gounod arrangerade, qurtett för sopran, violin, orgel och piano, sm man förut hört gifvas endast å de tre tnämnda instrumenterna, sjöngs af fru Micheli med samma ypperliga föredrag, som it. märkte hennes äåtergifvande at det dermd ganska olikartade slutnumret Gounods ?Vae lgåre? på en nätt melodi ur ?Faust?. Strmande bifallsyttringar och framropninjr följde på hvarje af dessa nummer, och et sistnämnda hade sångerskan artigheten tt gifva om igen. Vid konserten biträdd i öfrigt hr Fridolf Book med en violinfanisi af Vieuxtemps, och hr Behrens med en z2 kant aria ur Verdis Les Vepres sicilienne, samt utfördes af hofkapellet, under konstmästaren Randels anförande, ouverturela till Euryanthe? och ?Midsommarnattsdrö. men,