Aftonbladet – 17 december 1863, sida 2

något osäker; men hertigen fästade ingen uppmärksamhet dervid, utan trädde in geDom dörren, som för honom öppnades af S:t Prix, och fortsatte sin väg genom gången till den kungliga sängkammaren. Inkommen i detta rum såg han Laugnac sittande på en stol helt nära konungens säng längst. fram i rammet, och han anmärkte inom sig med någon harm att denne, en simpel kapten, icke stod upp för att betyga honom sin vördnad. Men han sade intet, utan närmade sig kabinettsdörren, som var så låg, att han måste böja sig ned för at passera derigenom. Men i detsamma som han för sådant ändamål med venstra handen fattade uti dörr. förhänget, medan han i den högra höll sin hatt, fann han sig plötsligen omringad aj flera beväpnade män, som slöto sig i en krets tillsammans, och en af dem, en djerf och oförskräckt sälle vid namn S:t Malineg, rusade emot honom med lyftad dolk. Hertigen släppte genast hatten på golfvet och förde handen till svärdfästet, men två andra kraftfulla händer grepoisamma ögonblick tag deruti och hindrade honom att draga svärdet, medan S:t Malines stötte sin dolk i hans venstra axel med riktning nedåt bröstet. Det ena hugget följde på det andra; blodet strömmade både ur såren och ur hans mun, men med en öfvermensklig kraftansträngning gjorde hertigen sig lös ifrån dem, eom fasthöllo honom, och slog dem till marken, ropande: Ha, bofvar!4 Som han tycktes anse Laugnac, hvilken ännu satt qvar på sin plats, såsom anstiftare af det mordiska anfallet, störtade han sig emot denne, i en stark sjöls sista kamp mot den annalkande döden, med knuten hand och sammanbitna tänder. Men innan han äpun tagit