Aftonbladet – 17 december 1863, sida 2

två steg på golfvet, slappades det hotfulla uttrycket i hans anletsdrag och ögonen förlorade sin glans, hvaraf allt Laugnac tydligen kunde se att det grymma dådet var fuilbordadt, och att hertigens kropp numera endast ma. skiomessigt framdrefs i den riktning, som viljans sista inverkan gifvit åt densamma, De fyrtiofems anförare reste sig upp och, utan att ens blotta sitt svärd, stötte sakta till honom med baljan, hvarvid hertigen al Guise föll och blef liggande alldeles utmed konungens säng. Ljudet at detta tunga fall var nog för att förkunna hvad som skett, och konung Henrik, som uppehållit sig i kabivettet, kom ut derifrån och blieckade med någon häpnad på den döde, hvars blod fortfor att utbreda sig öfver golfvet och bildade en pöl vid konungens fötter. De närvarande betraktade hvarandra under hemsk tystnad, och allas anleten voro stela och hvita som pergament. Åndtligen ropade konungen: Se, burna lång han var. Han synes mi nu till och med längre sedan han är död än medan han lefde. Derefter trampande med foten på sin döde fierdes hufvud, upprepede han hånfullt de samma grymma ord, som Guise sjelf påstås hafva fällt om den vid blodbadet Bartholomaeinatten fallne amiralen af Coligny: Giftige orm, du skall nu icke längre spruta något etter !4 FYRTIOFJERDE KAPITLET, Efter att hafva blifvit afvisad ifrån dör ren till konseljsalen, återvände Ignati ännu en gång till hertigens flygel, och de underrättelser han medförde, spridde ångest och förvirriog ibland alla de dervarande tjenarne; men Ignati, som var på en gån eftertänksam och rask, ansträngde nu allt