Kontroll öfver köttförsäljning. Till Redaktionen af Aftonbladet! I n:r 279 af denna tidning inhemtas: att veterinärläkaren Nordenson till sundhetskollegium inrapporterat att mjeltbrand utbrutit bland hornvoskapen i Wallentuna socken och att de af sådan anledning nedslagtade kreaturen blifvit i hufvudstaden försålda, ett oskick, säger hr Nordenson, som ofta händer. Att sådant har kunnat hända är emellertid högst beklagligt, isynnerhet för hufvudstadens befolkning, och visar mer än tillräckligt behofvet af bättre kontroll öfver köttförsäljningen. Ingenting hindrar, att ej dylika olyckor dagligen kunna inträffa, ty ingen köpare lärer kunna bedöma om köttet är af ett kreatur, som i lifstiden lidit af mjeltbrand, lungsjuka, dynt eller dylika sjukdomar. Polisen lärer visserligen hafva någon sorts uppsigt öfver köttförsäljningen åtminstone ihufvudstaden. Om så är eller icke är förhållandet kan i göra detsamma; polisen är nära nog lika itet här på sin plats, som om den skulle verkställa en apotekvisitation. Kontrollen öfver köttförsäljningen borde utöfvas af sakkunnige ersoner, hvilka hade att besigtiga dels de reatur, som skulle slagtas, dels det kött, som utbjudes till salu vare sig islagtarebodarne eller å torgen. Egaren erhöll ett intyg att kreaturet vore friskt, eller, derest köttet besigtigades, att detta är sundt och fullkomligt tjenligt till menniskors föda. Detta intyg kunde säljaren begära att få se och öfvertyga sig om varans beskaftenhet. Så sker i de flesta andra länder. I Tyskland åligger det die Fleischbeschauer icke allenast att tillse det köttet är fullkomligt sundt, utan jemväl att klassificera det. I Bayern gifves 3 klasser kött. 1:a klassens skall bland annat vara af gödoxar icke öfver 8 år, kor mellan 3 och 6, kalfvar icke under trenne veckor o. s. v. På så sätt är köparen förvissad om å ena dan att ej få kött af kreatur, som lidit af skadlig och smittsam sjukdom, och å andra att, ifall han ej sjelf är kännare, få kött, som tili qvaliteten svarar mot priset. —32—