Aftonbladet – 15 december 1863, sida 2

Article Image
är lätt att förstå, att denna regering, Hkasom hvarje annan, framför allt har att iakttaga sina egna länders intressen, och förhållandena i Eurepa ha måhända nu antagit ett sådant utseende, att det bäst öfverensstämmer med Sverges och Norges intressen alt intaga en afvaktande ställning. Detta bör icke förbittra sinnesstämningen här i Danmark mot dessa riken; det bör blott hos oss uppfri-ka minnet af det gamla ordspråket: Hjelp dig sjelf, så skall Gud bjelpa dig4, samt föranläta oss att taga vära mått och steg i anledning at den fö reståendej förbundsexekutionen, uteslutande med hänsyn till hvad våra egna intressen mana oss att göra, hvad vår ära bjuder och vår förmåga tillåter oss.4 Dagbladet uttalar sig på följande sätt: tDanpmarks ställning är i detta ögonblick fullkomligt ieolerad. Det har öfvergifvits af alla, äfven af den makt, på hvilken vi trodde oss säkert kunna räkna som en vår osviklige vän, icke blott i rådslagen, utan ock i stridens stund. Det har varit dessa da.ars första illusion, att fö. svarsförbundet med Sverge är omintetgjordt. Det är ej längre en förmodan, utan en visshet, att konung Carl XV dragit sig tillbaka från underhavdlingarne och förklarat, att han under nuvarande politiska förhållanden icke tror sig kunna gifva Danmark något aktivt understöd. Konungens yttrande vid den svenska riksdagens afslutande, som vi här nedan återgifva något utförligare efter ett svenskt telegram, uttalar förblommeradt hvad som på ett tydligare och mera oförbehållsamt sätt blifvit sagdt till vär regering; och i stället för den glada förväntan, hvarmed vi nyligen emotsågo alliansens ändtliga afslutande, ega vi nu en sorglig visshet om, att den icke kommer till stånd. Det nordiska försvarsförbundet har viset sig vara en illusion, men det bör sägas och med styrka framhälles just i detta ögonblick, att denna tanke icke har varit en luftig såpbubbla, blåst upp för en stund att göra tjenst som ett politiskt bländverk, utan en allvarlig och verklig plan, hvilken på en hårsmån var nära sitt verkliggörande. Endast ett enfaldigt partihat kan falla på den lögnaktiga beskyllning, att alliansen ontingen från dansk eller från svensk-norsk sida varit ett lättfärdigt spel. endast beräknadt på att framtvinga inre för fattningsreformer; att den ej haft annan grund att hvila på än tendensrykten och öf verdrifter. Från den dag i Juli månad då kung Carl med sin broder kung Fredrik yvandrade i grönan lund4 har man från begge sidor med allvar och uthållighet arbetat på förbundet, och det hade kommit så långt, att den slutliga underskriften kunde ske när som helst. Den 27 Oktober erhöll den bärvarande svensk-norske gesand ten sin fullmakt; den 13 November anmälte han till Stockholm författningens antagande och fick ögonblickligen till svar en order att underskrifva traktaten. Konungens två dagar derefter inträffade död hade till följd en kontraorder, och först efter denna tid. vi kunva ej bestämdt säga när, har omsla get i den svenska regeringens stämning egt rum. Vi göra ej avspråk på att efter något bemyndigande uppgifva dessa data, men vi kunna ansvara för deras fullkomliga rik tighet. Försvarsförbundet har icke varit en skrymtande lek; det hvilade på en verklig freden och man var från dansk sida fullt b erättigad, ja förpligtad att taga det med i eräkningen. Det kan ej heller vara något tvifvel derom, att Sverges upprepade uppmuntringar samt dess för en icke aflägser framtid påpekade bjelp väsentligen bidragi: till att brioga vår regering ur dess passiva hållning och att motivera den politik, som funnit sitt slutliga uttryck i försattniogen af den 18 November. Vi skola ej här uuder söka hvad det är som förmått Sverge-Norge till att plötsligen in:aga en så förändrad hållning; vi befara att vi ej skulle kunna yttra oss derom, utan att ögonblickets bittra stämning uttalade sig i omdömen, hvilka måhända skulle vara obilliga. Blott tvenne avmärkningar vilja vi göra. Den ena är den, att ingen grund kan sökas hvarken hos nuvarande danska regeriogens personiigheter eller i de beslut, som hittills betecknat konung Christian IX:s regering; ty de förra äro desamma, med hvilka underhandlingarne börjades och skulle, så framt kung Fredrik fåt lefva, ha blifvit förda till ett tillfredsställande resultat, och de sednare äro i alla punkter öfverensstämmande med det så länge och så enträget af Sverge-Norge förordade politiska system. Vår andra anmärk ning är den, att det at Sverge-Norge påpe: kade skäl, nemligen den genom successions frågans indragande väsentligt förändrade situationen, icke kan uthärda en närmare pröfning. Enligt den grundtanke, på hvilken försvarsförbundet hvilade, blef uppfordringen att bjelpa Danmark så mycket större då konungens arfsrätt till hela riket, Slesvig deruti inbegripet, blef bestridd. Men dessutom står ju saken nu så, att det är exekutionen, och denna på samma författningsenliga grund som tillförene, hvilken anger formen för Tysklands angrepp, och det var ju till försvaret för Danmarks rikes konstitutionella sjelfständighet, som biståndet skulle lemnas oss. Vår fera, vår rätt, vår ställning äro i allt väsentligt desamma som för en månad sedan; blott ett är förändradt: en annan kovung, den förste at en ny dynasti, sitter nu på Danmarks tron. US AA ON PM AA AR RA Ft RA FR AR Vg PE Visserligen är detta en hård tid, när vännerna öfvergifva oss, och när de neutrala äskådarne i sin ömsesidiga misstänksamhet och inbördes spända förhållande glömma sin fordna sympati för att blott tvinga Danmark, den lilla staten, till medgifvanden och eftergifter. Inom en kort tid ha vi från en ställning, gynsammare måhända än som någonsin tillförene varit vår lott, blifvit kastade tillbaka på en ståndpunkt, der allas hand är emot oss. Det är ej att undra på om de, hvilka i denna stund bära ansvaret, känna sig djupt bekymrade och omsorgsfullt afväga hvarje beslut. Men vi förlita oss på att likasom det i sjelfva nationen finnes en kraftig och bestämd vilja att genom egna krafter och endast litande på sig sjelf gå framtidens pröfningar till mötes, det också hos konungen och hans rådgifvare skall finnaa aft fast haalnt att iaka Idta on olkräm.

15 december 1863, sida 2

Thumbnail