Aftonbladet – 11 december 1863, sida 3

Hva MHorstunad och Ulkampa Ch SlogtOlls, koncentrera sig vid Neuminster, de holsteinska banornas sammanbindningspunkt, hvarest sedan nägon tid tillbaka ifrigt arbetas på förskansningar. Så mycket är säkert, att allt häntyder på öppet krig, så spart förbundstrupperna rycka in i Holstein eller Lauenburg, och den förhoppningen, att först Eiderns eventuella öfverträdande skulie leda till ett formligt krig, har blifvit mycket svag.4 I samma tidning läses: Morgen marschiren wir!4 Dieses schöne Lied wird in ganz Deutschland gesungen. Professor H.: C: Andersen har offentliggjort denna lilla vackra sång: Fortröstning. Ei Nogen veed, hvad imorgen skeer, Alene Gud Herren det veed og seer; Men naär det for Danmark saae mörkest ud, Kom altid Frelse og Hjelp fra Gud. Daa Landet laae splittet og reent faldet hen, Opmandet det blev ved Niels Ebbesen; Gud Herren ledte vor Velfeerds Sag, Og hele Danmark saae Åtterdag. Det er en Storm-Nat, höit Söen slazer, Vort lille Fartöi paa UM gaaer, Men Gud, Vorherre ved Roret staaer. Han raader, hvad ogsaa end Mennesket spaaer. Ei Nogen veed, hvad en skeer, Alene Gud Herren det veed og seer; Men naar det for Danmark saae mörkest ud, Kom altid Frelse og Hjelp fra Gud. Danska Dagbladet ogiliar regeringens steg, att taga tillbaka kungörelsen sf den 30 Mars, och förklarar det vara en eftergift, som endast skall göra Tyskland mera poekande. Prinsen af Augustenborg har fill en deputation från Berlin förklarat, att han ej är Kreuzzeitungsman och ej vän af hr v, Bismarck4. Kreuzzeitung anför deta yttraude och låter förstå, att hertigen bra hastigt kan skifta opinions Den augustenborgska pretendenien,; som på ett så komiskt sätt fortfar att leka regent i Gotha, har nu äfven fått sig en officiel tidning eller rättare sagdt hyrt sig plats i en sådan. Gothaisehe Zeitung har nemligen inrymt plats åt honom: för en CAmtlicher Theil fär die Herzogihämer Schleswig-Holstein4, under hvilken rubrik bland annat äfven bringas till verldens kännedom det bref till danska regeringen om hertigdömenas utrymrmande, som danske förbundsgesandten äåterskiekade oöppnadt. I mån efter som de mera framstående statsmännen och den lugnare delen af befolkniogen i Tyskland börja hemta sig nägot efter det rus, hvaruti de blifvit försatta genom den plötsliga och oförmodade vändningen i de danska angelägenheterna, blifver språket i folkförsamlingarne och en stor del af pressen häftigare och mera öfverdrifvet, Men man har dock ej kommit längre än alt gilva sin harm luft i ord, och förbittripgens: ström, som förut rasade uteslutande mot Dann ark, synes nu äfven vilja dela sig samt till en del vända sig mot de regeringar och statsmän, som fått ögonen öppnade och inse att man dock egentligen gått för långt samt derföre i tid vilja söka afhålla dem, som ännu ej sofvit ruset af sig, från att göra ytterligare förtret. En liten artikel uti N. Pr. Zeitung, hvarui de två dagarnes förhandlingar i preussiska deputeradekammaren om det danska ärendet karakteriseras, betecknar i verkligheten, isynnerhet för den, som vill läsa Jitet mellan raderova, på ett så träffande sätt situationen icke blott i Preussen och preussiska deputeradekammaren, utan i hela Tyskland öfverhufvud taget, och icke blott livad befölkningen utan äfven regeringarne vidkommer, alt vi ej kuona underlåta ätt återgifva dess väsendtliga innehåll, lydande som följer: tHvar och en af talsrne gaf med större eller mindre vältalighet och sjelfbebag sina särskilda råd till det bästa. Hvad regeringen kan hemta af dessa med hänsyn till sitt förhållande gentemot de andra makterna, var ungefär följande: Den mest afgjorda missaktning mot Eugland (Sehulze Delitzsch under kammörens starka bifall); ogillavde af gemenskap med Österrike, efter kränkningen af reformförslaget; att gå med Ryssland, som trampat den polska nationens rättigheter under fötterna, skulle nästan vara en förbrytelse; misstroende mot Frankrike, oaktadt välvilliga sidoblickar på de sednaste artiklarne i den franska officiösa pressen! I sanning ett doftande fyrväpplingsblad, tramspiradt på de parlamentariska önskningarnes drifbänk !. Man råder regeringen att kasta handsken åt-alla de öfriga stormakterna, stödd på folkförsamlingarne, turnarne, skyttar och friskaror — på hr v. d. Pfordten och hans majoritet! Det är med dessa elementer man råder till att trötsa Englande, Frankrikes, Danmarks, Sverges och Rysslands förenade flottor — för att icke tala om landarmåerna ! Och allt detta icke för att skaffa Preussen någon vinst, utan blott för att se arfprinsen af. Augustenborg herrska på denna och på andra. sidan BEjdern! Månne detta är af kärlek för prinsen? Eller skulle afsigten måhända vera, att från. Hamburg och norrut skapa ett utvidgadt Koburg, ett demokratiskt läger — såsom en bisak oaturligtvis — men i hufvudsaken att revolutionera hela Tyskland? — Annat ändamål kan det icke hafva; ty utan en sådan revolution skulle det hela vara rent af vanvett, då Preussen ej har någon allierad. Sådant är det program som utvecklar sig utur de af framstegspartiets deputerade hållna talen. Och nu gentemot dessa regeringens program: Med största möjliga bevsrande af det goda förhållandet till stormakterna, åtminstone dock i föreniog med Österrike och under utsigt att möjligen vinna en eller annan stormakt för sama riktning, vill man i första handen beskydda den tyska rätten i hbertigdömena, utan att derigenom utesluta möjligheten af den augustenborgska arfföljden, vär de europeiska förhållendena gifva näslags utsigt, att detta kan lyckas(!). — ennå politik inledes med förbundsexekulionen (hör), som Danmark antingen må tillåta eller gentemot densamma spela. den orättfärdigt angripnes roll(!). I FET PRO VEG SY i IEEE SPE