Aftonbladet – 10 december 1863, sida 4

I dag har utkommit i P. A. HULDBERGS Bokhandel, N:o.11 Regesingsgat an, m.fl. PREDIENINGAR ofver Andra Årgången af de år 1860 antagna nya Predikotexterna på Eyrkoårets alla helgedagar, af J. M. LINDBLAD, förra delen, 3: 50. MHMen på den yttersta, den stora dagen i högtiden, stod Jesus och ropade, sägarnde: Hvilken som ptörstar, ban komme till mig och dricke.s Joh. Ev. 7: 37. Författarens förord: Predikningarne öfver andra årgången af vår kyrkas nya texter öfrerlemnas härmed allmänhetens händer. De komma med samma ringa anspråk som de för ett år sedan utgifna öfver första årgången. De vilja ingenting annat vara än hänvisningar till Honom, uti hvilken allena är salighet. Det är förf. mycket vil bekant att många finnas, som fått en mer eller mindre smärtsam insigt af detta lifvets oförmåga att tillfredsställa vårt bjerlas begär; många som säga: kan jag icke vinna någon lycka, någon serklig glädje på jorden, o. så vill jag åtminstone bafra vissbet att vinna den evigheten. Huru skall jag komma dertill? Huru skall jag veta om mina Gud är mig nådig; om mina synder äro mig förlåtpa: om den evighet, som bidar, blir en salig evighet? Huru skal jag få visshet om att allt hvad jag tänker, boppas, anar, äfvensom om allt bvad andra vilja lära mig, icke är idel bedräger:er? Hvem säger mig ett ord, så fast, så osvikligt, så visst och orubbligt, att jag derpå kan. lägga mig ait dö, trygg och lugn att icke blifva besviken? Hvem har ifråo bimmelen nedstigit för att lära mig vägen dit? I det allvarligaste, som afgör mitt öde för den ovtransakliga evigheten, hvem säger mig sånningen? — Motsägelser eftör motsägelser, stundom det vildaste oförnuft, grinar emot mig i alla tiders så kallade bvishetslärors. Hvar finnes på got, som jag kan otrvifleligt tro, som öfverensstämmer med förnuftets och bjertats eviga fordringar? Dessa predik. ningar vilja ingenting annat vara än hänrisningar till svaren på dessa frågor, i öfrerensstämmelse med innebållet ut! det ord, som är valdt till motto för denna bok: På den yttersta den stora dagen i högtiden, sted Jesus och ropade, sägande: Hvilken som törstar, han komme till mig och dricke!-— Jesuso! Ja, der hbafva vi: det stora, get välsignade namnet. vid hvars ljud stormarne tystna och alla knän böja sig. Han kan besvara frågorna; Han kär nyekeln. till paradisets port, Han är uppståndelsen och lifvet; Han har det lefvande vattnet. som släcker törst evianerligen.. Den längtande själen, det suckande bjertat, den forskande anden bänvisas till Honom Till hvem.-elje: hela verlden skulle de hänvisas? Herre, till hvem skola vi gå? Du bafver eviga lifsens ord. Har det lyckats dessa Predikningar att-rätt hänvisa till Honom, så är deras ändamål vunnet, och då vill deras förf. prisa sig lyeklig och taeksam för det han fått nåd att frambära det vittnesbördet.o Förf.s Predikningar öfver första årgångens texter finnas äfven i bokhandeln.