Aftonbladet – 10 december 1863, sida 3

ae fann statsrådet. Vakten skall säkert släppa dig in, om du säger att hertigen glömt att medtaga sin näsduk; åtminstone bör nägon af betjeningen kunna emottega och framlemna den till hans höghet.? Man har släppt mig obehindradt fram en gång förut, svarade Ignati; dock fruktar jag att det numera skall möta svårighet. Emellertid vill jag försöka och göra mitt bästa att lyckas.? Han hegaf sig ånyo uppför trappan oeh försökte tränga sig fram mellan de utanför kongeljsslen uppställda gardisterna. Gå din väg, lilla byting, ropade en af dem till konom, du slipper icke fram här.? vJag måste fram, sade gossen med den käckaste min och ton hon kunde antaga. Jag är page hos hens höghet hertigen af Guise och har med mig en näeduk, som hans höghet glömt qvar efter sig, Gif derföre rum, och beginna att min herre skulle illa upptaga om man vägrade mig tillträde!? Nej, hör på dessa Guisarders oförskämdhet?, återtog gardisten; mena deres tid är enart ute. Packa dig genast härifrån, pojke, eljest skal! jag hjelpa dig i väg.? Då Ignati icke destomindre försökte tränga sig igenom, Jät gardistea sin tunga hand falla ned på hans hufvud, hvarvid gossen störtade till golfvet, Han låg en stund stilla, bedöfvad af slaget; deruppå reste han si; opp och sprang utför trapporna, beledsagad af gardisternas åtlöje, medan ban sjelf brast ut i lärar, icke så mycket af smärta öfver det erhållva slaget. fom-af bitter förtviflan att hafva misslyckets i dette sista försök till sin herres räddning. (Forts följer.)