Aftonbladet – 10 december 1863, sida 3

de gått öfver floden, och tillbakaslogo efter en kort fäktning unionskavalleriet, som drog 8 tillbaka under infanteri-betäckningens skydd. å slagfältet vid Gettysbury invigdes den 19 Nov. en nationalkyrkogård i presidenten Lineolos och statssekreteraren Sewards närvaro. Uti det tal Lincoln dervid höll, yttrade han det hoppet, a!t de på slagfältet fallne icke dött förgäfves, utån att nationen skulle framgå ur striden, född till ny-frihet. Rältegångsoch Polissaker. Bendizsonska beslagsmålet. Vi meddela i dag till kompletterande af gårdagens notis ett kort referat öfver hvad som förekem, då detta mål i går förevar till handlägg: ning å rådhusrättens afdelning för tullmål. Då det påropades, inställde sig å svarandesidan grosshandlaren W. Bendixson, åttöljd af sitt rättegångsbiträde, kongl. sekreteraren W. F. Dalman. Å kärandesidan voro tillstädes advokatfiskalen M. S. Tham och beslagaren, tullinspek-. toren Forsslund. Svaranden, som vid förra rättegångstillfället erhållit uppskof, för att ingifva slutet af sin förklaring, fullgjorde nu detta åliggande, hvarefter förklaringen, både den del deraf, som förra rättegångsdagen blifvit inlemnad, och den, som nu sednast ingifvits, upplästes i ett sammanhang. Den innehöll hufvudsakligen, att sva-. randen visserligen till en början skulle kunna lamentera, dels öfver den förhatliga husvisita-. tion, som blifvit anställd hos honom, efter att på 20 år ingenstädes ha förekommit i Stockholm, dels det missöde han haft, då en dylik drabbat honom några tiotal dagar innan den borttagna tullstämplingen gjorde, dylika husvisitationer omöj-. liga, men hr Bendixson ville förbigå all dylik argumentation. Den omständigheten, att tullstämpel saknats å de i-beslag tagna varorna, medförde, enligt gällande författningar, endast den risk, att hr Bendixson finge böta 2 H af de ostämplade varornas värde, derest han kunde åvägabringa bevisning, att varorna blifvit vederbörligen tullbehandlade. Det var en dylik bevisning han nu önskade förebringa, och hoppades han, med afseende på största delen af godset, kunna fullkomligt styrka, att förtullning deraf egt rum, ehuru stämplarne sedermera dels åtföljt afklippta och försklda tygstycken, dels voro af den beskaffenhet att de lätt kunde bortfalla, hvilket också här inträffat. Förklaringen upptog härefter en mängd nummer å de särskilda styckena, med afseende på hvilka varors identitet konnoissementer, upp: tagande märken och nummer å de collies, i hvilka varorna. inkommit, samt de lägenheter, med hviika de blitvit hitförda, funnos bifogade, jemte 27 från utländska varuafsändare beedigade fakturor och 12 bref, äfvensom bevis från här: varande och Oscarshamns tullkammare öfver nämnde varors förtullning, förklarande sig herr Bendixson beredd att med sin ed fylla hvad som kunde anses brista i denna bevisning. Med afseende åter på den del af godset, hvarom bevisning saknades, trodde sig hr Bendixson visserligen äfven kunna styrka deras behöriga tullbehandling, men detta skulle föranleda att per soner onödigtvis indrogos i målet, och han ville derföre hellre riskera att förlora nämnde varor, än göra andra olyckliga. I en vidlyftigt utförd granskning af tullstadgans 174 S m. fl. stadganden sökte svaranden härefter ådagalägga, att inspektor Forsslund ej varit behörig att anställa husvisitationen hos honom, dock yrkade han derför ej något ansvar ä beslagaren, enär han vore öfvertygad om att denne trott sig vara i sin goda rätt. Hr Bendixson påyrkade slutligen, att den del af oddset, om hvars tullbehandling bevisning nu lifvit förebragt, måtte ställas till hans disposition, hvaremot han ville afstå från den del deraf, med hänseende hvartill bevisning saknades, men ansåg att han borde från vidare ansvar frikännas. Han erkände att han förut varit dömd för -oloflig varuinförsel. Advokatfiskalen Tham bestred i sitt afgifna slutpåstående allt afseende å svarandens förklaring. Han medgaf, att de anförda håndlingarne, fakturor, konnoissementer m fl. enskilda handlingar, som kunde presteras huru många och af hvilken beskaffenhet som helst — visserligen visade, att hr Bendixson förtullat varor, men ansåg ingen bevisning. derigenomi ha blifvit förebragt, som ådagalade att de nu anhållna varorna voro desamma. Tullstämplar vore det enda giltiga bevis på att en vara blifvit förtullad, upplysande advokatfiskalen, att å tyger färgstämplar begagnades, hvilka ej kunde bortfalla. an förklarade vidare, med åberopande af generaltullstyrelsens cirkulär af år-1842, hr Forsslund ha varit behörig att beslaget verkställa samt -vederlade svarandens tolkning af åtskilliga tullstadganden. Han påpekade derefter några felaktigheter i hr Bendixsons svaromål, cmnämnande hurusum t. ex. tvenne tulltjenstemän, för hvilka ett par fruntimmersklädningar af musslin, som funnits bland det anhållna godset och om hvilka hr Bendixson förmenat sig ha förebragt bevisning att de undergått tullbehandling, blifvit förevisade, bestämdt försäkrat att dessa icke blifvit stämplade. Hufvudyrkandet meddelade vi i gårdagen: notis. För öfrigt bestred hr Tham svarandens begäran att med ed få fylla bevisningen, och anhöll att, då beslagsgodset vore af den beskaffenhet, att det förloradei värde .genom ett längre magasinerande, detsamma genast måtte få förskljas. Svaranden bestred nämnde yrkande och begärde del af slutpåståendet, för att skriftligen deröfver sig förklara. Efter öfverläggning afslog rätten den gjorda hemställan om varornas: försäljning, innan afgjordt blifvit om de förklarades förbrutna; enär odset i fråga ej vore af det slag, att det, enigt tullstadgans ordalydelse, kunde anses underkastadt förminskning eller förskämning. Målet uppsköts härefter till onsdagen i nästa vecka, då parterna åter skulle tillstädeskomma, svaranden beredd att andraga allt hvad han i saken aktade nödigt, vid talans förlust. Det af förre majoren vid Vendes artillerifopemente Rosenblad, genom dess ombud stadsfiskalen Mellbin, instämda t:yckfrihetsåtal mot tidningen Fäderneslandet förevar i dag ånyo vid rådhusrättens femte afdelning. Kärandens ombud inlemnade ett skriftligt genmäle -å svarandens förra rättegångsdagen atfgifna förklaring och bifogade till ledning för den blifvande juryn åtskilliga protokoller öfver de vid Willands häradsrätt handlagda roålen mellan adjunkten SARS JEAN NE EST BEE HAVE SP ÖL sig i två slutua leder derutanför. Etrehan: hecaf fir till konneoecn och Villegnier csAm