Aftonbladet – 10 december 1863, sida 2

Jaså, herr Orbi, ropåde gossen, ni talar ur den tonen. Ni bör icke bafva glömt, huru väl jag känner er sedan gammalt och att jag således vet, att fastän ni nu har bytt om rock, hvad som finnes derinnanför dock förblifvit oförändradt. Om ni ej genast säger mig ert ärende, tillkallar jag vakt, som skall taga hand om er. Härvid närmade han sig en af de inre dörrarne och lade handen på vredet. CVänta, IgnatiX, bad italienaren, Sför Guds skull förhasta dig icke! Jag har någonting högst vigtigt att säga dig, något, lika oväntadt som glädjande för I cOch hvad är det?4 frågade gossen, utan att taga handen från dörrvredet och betraktande sin landsman ned ettuttryck af ovilja och misstroende. tKom närmare, tå skell jag säga dig det4, återtog Orbi, och tillade, då han såg att gossen ej syntes hågad att lemna sin plats. äDu känner hvem din moder var, Ignati; men du känner icke din fader.4 Ignati endast blickade föraktfullt på honom, och mannen fortfor: Din fader är i Blois.4 Ignati sprang ögonblickligen fram till honom, ropande: Hvar? Hvar? Säg mig, hvar jag kan finna honom! Jag har ännu qvar det bref, som lemnades mig af min döende moder. Jeg har också förvarat alla de skriftliga bevis, eom den poda Marone förskaffat mig. Säg mig hvar han är, att jag må uppsöka honom!4 Kom, låt oss sita ned framför elden, sad. italienaren, så skall jag säga dig allt.? Ignafi vor nu villig att efterkomma hans önskan och de satte sig bredvid hvarandra, medan Orbi öfver:ade med sig sjilf hvad han vidare borde meddela gossen; ty det var icke någon känsla af välvilja, utan en