Aftonbladet – 10 december 1863, sida 2

Ja, mäster Orbi, och två väpnade tjenare uppehålla sig i rummet utanför, så att om det är honom ni söker, ni har föga förhoppning att obemärkt kunna smyga er in. Jag kommer nu ihåg, att han slog er till marken vid det tillfälle jag nyss omnämnde, och det ser ut som om äfven ni skulle hafva väl förvarat denna händelse i ert minne. Dn tager fel, din spefågelt, sade Orbi. Jag hyser icke något groll till den unge berrn. Jag fick penningar af honom, han por mig dertill ett slag på köpet, och sä an det vara qvitt. Man får icke räkna så noga vänner emellan. Jag tror hvad jag vill, mumlade Ignati halfhögt och Orbi fortsatte: XJag skall säga dig mitt ärende, som är att lemna ett bref till en ung fröken. Här är det. Hon heter fröken af Clairvaut. Äfven hon har längesedan dragit sig tillbaka4, sade Ignati. SLåt mig se brefvet. 4Sannolikt innehåller det ingenting af vigt, svarade Orbi, som på grund af hvad abben sagt honom ansåg det vara ämnadt endast till medel att förskaffa honom inträde i slottet. Det handlar väl om en persisk katt eller något dylikt. Du kan gerna taga emot det och lemna fram det i morgon bittida, när fröken åter stigit upp. Här är det. Men hvarföre har du öfvergifvit den unge grefvens tjenst? Hertigen af Guise är din hus bonde, säger du? Page hos hans höghet! Du är ett lyckans skötebarn, Ignati. Tystt, ropade Ignati, som hörde dörren till hertigens inre rum öppnas, Svar tyst och skynda er härifrån! De komma nu straxt ut, och om de träffa er här, så svarar jag icke för era öron och knappt för mina egna.? Italienaren sprang upp och skyndade sig ut ur rummet. I detsamma drogs gardinen, som betäckte den inre dörren åt sidan, och