Aftonbladet – 10 december 1863, sida 2

undan inqvisitionens förföljelse, sände hon mig med bref till honom. Han kallade sig den tiden abbå af Laurans. Och hvad kallas han nu? frågade Ignati, ifrigt. cHan kallas nu abb, eller, som det allrasist heter, baron af Boisguerin, sade Orbi. ?Honom känner jag?, ropade Ignati. Jag har redan en gång träffat tillsammans med honom, och han kallade min moder en...... Här böll han upp ett ögonblick och vände sig derpå till Orbi med den frågan: Säg mig nu också ert ärende, ty icke kan pi hafva kommit hit endast för att omtala detta för mig? SVar icke så hastig, Ignati, sade italienaren med ett tvunget leende. Du är föga tacksam emot mig. Jag her icke väl hunnit uppfylla din önskon, förrän du vänder dig emot mig, vresig som en polisbetjent. Jag förmodar, att du sitter här för att afbida din herres återkomst ifrån något muntert samqväm; ty alla andra i flygeln tyekas redan hafva gått till hvila. 4Deruti bedrar ni er, sade Ignati. Sex af hertigens drabanter hålla vakt i rummet bredvid, och inne hos hans höghet sjelf befinna sig flera förnäma herrar på besök. Jag börjar frukta, att de snart komma bit ut och skola blifva missnöjde att finna er här tillsammans med mig.t Din herre är förmodligen en af dem?4 frågade Orbi. ossen skrattade i det han sade: Nej, det är de, som äro hos min herre. Denne är nemligen icke någon annan än hertigen at Guise. I fall ni med er fråge syftar på den unge grefven af Logeres, som köpte mig fri från er ömma omvårdnad, så är han sången härifrån för mer än en timma sedan och sofver sannolikt redan godt i sin säng.