Aftonbladet – 10 december 1863, sida 2

dast en tillfällig förvirring, som hade kommit honom att yttra det föregående. -Den första fråga han gjorde sig var således endest, hvilketdera kunde vara klokast och för honom sjelf fördelaktigast, antingen at enförtro Ignati hemligbeten af hans börd. som verkligen var känd af Orbi, eller föreg honom bakom ljuset genom en falsk under. rättelse. Han kom till den slutsats, att har gjorde bäst om hen vid detta tillfälle höll gg vid sanningen, allrahelst som han deri genom trodde sig kunna få ett ytterligerc band på abben af Boisguerin, sedan han yckate utföra det af denne erhållna upp. rag. I öfverensslämmelse härmed började har sålunda: Du vet, lgnati, att jag alltid hål. lit af dig, min gode gosse.x Min stackars rygg, mina armar och ber kunna intyga helt annat, invände Ignati. 4Ja, jag var litet sträng ibland; detär så mitt sättt, fortfor Orbi. Jag skulle icke annorlunda hafva behandlat min egen son. Då hade ni lätt kunnat komma att slå ihjäl er egen son, sade Ignati. Föga fat tades att er ömhet alldeles bringat mig om lifvet. Nej, gosse, tro ej att jeg ville slå ihjäl digt, menade Orbi. Då skulle jag hafva varit en stor narr; något sådant ingick visst icke i mina beräkningar.t Ni gjorde det också endast till bälften, sade Ignati. Dock det är nägot helt annat ni lofvat meddela mig. Hvar skall jag återfinna min fader? Hvar bor han, eftersom ni säger att han är i Blois?4 Han bor i det stora buset midt för kyrkan S:t Sauveur, svarade Orbi. Jag känner mycket väl igen honom sedan mitt vistande i Rom. Vid samma tid som dir moder, innan du ännu var född, måste fly