Talmännens tal vid afskedsuppvaktningarno hos konungen och kong. familjen. Landtmarskalken yttrade: Tili D. M. konungen och drottningen: Stormälvigste Ållernådigste Konung? Innan ridderskapet och adeln nu, efter slutadt riksmöt. åtskiljes, anhåller ridderskapet och adeln att få inför E. M:t aflägga sin underdåniga afskedsuppvaktning samt dervid frambära uttrycken af djup vördnad och sann tillgifvenhet för konung och konungahus. Bland de starka värnen för sin urgamla frihet har det svenska folket städse räknat konungamalven3 bland den långa raden af frejdstora snuhgar lyser Carlarnes namn omgifret af folkets beundrande kärlek. Dessa känslar lifva hvarje svenskt bröst och ridderskapet och adeln skattar sig lyckligt att inför E. M:t få nedlägga en vördnadsfull försäkran om den oskrymtade kärlek och trohet, hvarmed ridderskapet och adeln ser upp till sin konung med tacksam vördnad för E. M.ts omvårdnad för fäderneslandets a Dess starka känsla för Sverges ära och ycka. Lifvad af sådana tänkesätt och under en varm bön till den Högste om lycka och välsignelse för E. M:t, Dess höga gemål och det kongl. huset, anhåller ridderskapet och adeln underdånigst att i E. M:ts nåd och ynnest städse få vara inneslutet Konungen svarade: Med erkänsla emottager jag ridderskapet och adelns välönskningar för mig och mitt hus rorika äro de minnen, som svenska adein samlat i häfderna; de bära till efterföljd manande vittnesbörd om sjelfuppoffrande trohet och kärlek till konung och fädernesland. Med nöje äterfinner jag dessa känslor i den helsning, I, mina herrar, till mig framburit. Under den nu afslutade riksdagen har ridderskapet och adeln verksamt bidragit till de många vigtiga beslut, som afse landets utveckling och förkofran i så väl andligt som mate: rielt hänseende. Jag tackar eder härför, liksom för hvarje prof af eder nitälskan för fäderneslandets välgång, af eder känsla för dess ära och lycka. Med uppriktig fägnad begagnat jag detta tillfälle att förnya försäkran om all den kongl. ynnest och bevågenhet, hvarmed jag alltid skall omfatta ridderskapet och adeln. Ti H. M. enkedrottningea: Stormäktigsta, Allernådigsta Drottning! Innan den nu tilländagångna riksdagen åtskiljes, anhåller ridderskapet och adelt: att ännu en gång få inför E. M:t tolka de känslor af undersåtlig vördnad och varm tillgitvenhet, hvilka E. M:ts dygder ingifvit hvarje svenskt hjerta. Måtte E. M:t länge få åtnjuta en ostörd sällhet i skötet af E. M:ts höga ätt och omgifven af ett tacksamt folks oskrymtade kärlek; måtte himlens bästa välsignelse förljufva BE. M:ts dagar! Då ridderskapet och adeln nu inför E. M:t underdånigst frambär uttrycken af dessa sina oföränderliga tänkesätt och från hjertat gäende välönskningar, förenar ridderskapet och adeln dermed en underdånig anhållan att i E. M:ts nåd och ynnest fortfarande få vara inneslutet. Enkedrottningen svarade: Mine kerrar! Tacksamt mottager jag dessa förnyade uttryck af ridderskapets och adelns tillgifvenhet för mig samt Edra välönskningar för varaktigheten af den lycka, jag åtnjuter i kretsen af mina barn och barnabarn. Jag tillönskar Eder samma husliga sällhet i Edra hem, och försäkrar Eder, inine herrar, om min forttarande välvilja och bevågenhet. Erkebiskopen yttrade: Til D. M. Konungen och drottningen: Kärlek till konung och konungahus har från ålder tillhört Sverges folk. I denna kärlek låter Sverges prestestånd sig icke öfverträffas af något annat stånd. Vi hafva ofta derom försäkrat E. K. M., och vi våga tro att E. K. M. finner våra försäkringar hafva varit uppriktiga. Vi anhålla underdånigst att få förnya dem i dag, då vi från en lång riksdag återgå till våra van liga sysselsättningar. Upptagna af dessa skola Sverges prester anse det för en helig och kär pligt att öfver konung, konungahus och fädernesland frås all nåds och barmhertighets fader nedkalla den bästa välsignelse. Vi utbedja oss att städse i E. K. M:ts och dess höga familjs ynnest och bevågenhet få vara in:eslutna. Till H. M. enkedrotitningen: Utan djup vördnad nalkas ingen E. K. M:ts höga person, Med djup vördnad har preste: ståndet alltid för E. K. M. framträdt. Också i dag, då ett långt, mödosamt och i flera hänseenden vigtigt riksmöte slutas, vågar presteståndet för E. K. M. uttala sin djupa vördnad,