FIMNA ATUSPIUSE SABITGTt MIBJVTY MM ee a Juder samma månad förlidet år utgjorde den 9,101 rdr 51 öre. En — Göteborgs Handelstidning berättar om n inom nämnde samhälle vidtagen åtgärd ör att förekomma bettlandet, som synes fven på andra håll förtjena efterföljd. Man äser nemligen i tidningens måndagsnumner: Inom vårt samhälle har, sedan ett par veckor illbaka, bildat sig i all tysthet och utan egentig organisation en förening af fruntimmer, som sjort till sin uppgift att söka, åtminstone i näon mån, befria samhällets invånare från detta orgliga tiggeri på gatorna och i husen, som ärdeles mot julen brukar antaga rätt stora di-: nensioner. Till upphäfvande af detta tiggeri innes visserligen utvägar dels deri, att polisen örföljer dessa olyckliga, utan att undersöka om. leras handling är vållad af verklig nöd eller iderlighet och okynne; dels ock deri att allheten ålägger sig att icke utdela allmosor. a dessa medel stranda dock mot den barmhertighetskänsla, hvilken man ej bör undertrycka, äfven om dess yttringar icke alltid äro förenade med tillräckligt praktiskt förstånd. Der finnes dock lyckligtvis ännu ett sätt att utrota tiggeriet och det ligger uti att afhjelpa och lindra den verkliga nöden, och att på samma gång förhindra liderligheten att ockra Rå barmhertigheten, till men för de oskyldigt lidande. Det är denna uppgift de omnämnda fruntimren velat söka lösa. Alltså hafva de åtagit sig att besöka de fattiga i deras hem, göra sig noga underrättade om deras belägenhet samt ferefter bisprioga dem i den mån de påkalla jelp. Saken har gått till sålunda: På åtskilliga större kontor, hvilka velat härtill medverka genom frivilliga gåfvor, hafva tryckta lappar blifvit deponerade, å hvilka innehafvaren hänvisas till den komitt, som infinner sig i Försörjningshusets direktionsrum hvarje dag kl. 10—12. I stället att lemna en allmosa, lemnar man en sådan lapp, då deri ligger en borgen derför att den bettlandes ställning blir undersökt och den verkligen nödställdes belägenhet lindrad. Meningen var att härmed blott göra ett försök på några veckor, för att vinna erfarenhet. Men det har redan visat sig, att saken, en gång börjad, hvarken kan eller bör upphöra. De omfattande undersökningarne hafva ledt till ypptägkter af lärorik, om ock sorglig, beskaffenhet. ena sidan har man funnit huru samvetslösa, liderliga föräldrar utsända sina stackars barn på ströftåg, för att samla dem tillgångar till underhållande af sin lastfulla lefnad: den andra har man funnit en djup nöd uti boningar, hvarifrån ingen klagan utgått, och der den enskilda barmhertighetens mellankomst har varit ytterst angelägen. Det framgår häraf, att allt tiggeri ej bör utan vidare omständigheter afvisas, men att allmosor ej böra utdelas tanklöst och på måfå. å nu de enskilde, som mest äro utsatta för bettlandet, omöjligen kunna verkställa de undersökningar, som äro af nöden, så erbjuder dem fruntimmersföreningen sin medverkan. Må de anvisa de bettlande till denna förening, och må de åt densamma lemna de bidrag, som de eljest skulle utgifva åt okände tiggare! Af särskild nytta vore, om aflagda kläder blefve ställda till fruntimmersföreningens förfogande, då den kallare årstiden nu tillstundar. än icke omärklig minskning i tiggeriet har redan låtit sig förnimma, till följd af redan träffade åtgärder.