Aftonbladet – 8 december 1863, sida 3

EE kunnat gälla såsom skäl att ansenligt nedpruta den utföstade belöningen. Han handlade nemligen i denna sak lika mycket för egen, som för abbåns räkning; samma hämdlystnad lågade i hans som i dennes bjerta, och det var icke blott såsom en lejd bandit han drog åstad, utan tillika för att sjelf i det utsedda offrets blod aftvä den skymf han lidit vid det tillfälle då han först sammanträffade med Carl af Montsoreau. Han mötte någon svårighet att blifva inlåten i slottet vid denna långt framskridna tid på natten; men det till fröken af Clairvaut ställda brefvet beredde honom slutligen tillträde genom den yttre slottsporten, och han hänvisades till den flygel som beboddes af hertigen och hans tamilj. Efter att hafva passerat ytterligare tvenne portar, fann han ieke vidare något hinder i sin väg, utan fick bäst han kunde söka sig from till nämnda del af slottet, genom ett par långa, svagt upplysta gångar, derunder han icke mötte någon som fästade uppmärksamhet vid hang ersOn. Andtligen anländ till hertigens flygel, gjorde han sig icke brådtom att efterfråga den, till hvilken brefvet var ståldt, men eg: nade vig i stället åt en sorgfällig undersökning af de särskilda Tummens läge. Han smög sig sålunda flera gånger fram och tillbaka i förstugor och trappor, till. dess han hunnit noga iakttaga och väl inpregla i sitt minne hvad hån önskade veta, En dörr stod halföppen, hvarifrån utströmmade ljussken, och Orbi närmade sig försigtigt, för att kasta en blick in i rummet. (Forts. följer.)