Aftonbladet – 8 december 1863, sida 3

Att hr Varburg är jade, och ändock ämnar tillåta sig att reflektera i teologi, kan hr E. omöjligt smälta; men det belängdaste är, att han nästan ännu mer förargar sig öfver, att förmodligen icke-judar komma att öfvertaga tidskriftens teologiska afdelning. Bättre rekommendation kan dock hr Varburgs tidskrift icke få än genom hr E:s hejdlösa anfall, hvaraf framför allt visar gig behofvet af en teologisk afdelning i tidskriften. Så här skrifver lutherska presten Ekman i sina sista nummer: Om hr Rnan, såsom man berättat, vore jude, så kunde man icke undra öfver, att han förnekar Kristus; ty det hörer ju till judendomen... Men att kristna och judar kunna komma öfverens uti att förneka Kristus, det är mera underligt. Att likväl sådant kan ske, derpå torde den der tillämnade tidekriften blifva ett exempel. Den kommer nemligen att bland annat äfven innehålla teologi. Man var vid första underrättelsen om den nya Månadsskriften frestad tro, det den skulle uppduka hverjehanda rabbinisk teologi efter redaktören är en jude, men sedan har man fått veta, att flere a. k. kristne stå bakom, färdiga att göra gemensam sak med honom... Otrons målsmäns motsägelse mot vår kristna lära är just icke en strid för sanningen, utan fastmer en kamp mot det inflytande, som Dresterskapet, såsom själasörjare och kristi sanningsviltnen, har öfver folket. Detta inflytande blir alltmer odrägligt för dem som icke hylla kristendomen och således icke vilja underkasta sig en kristlig ordning och tukt, utan vilja lefva efter sina egna lustar. Ju mer kristendomen blir en makt i samhället, desto mer vittnar den mot otrosbjeltarne, hvilka då ock af sill samvete känna sig alltmer öfvertygade om sin fördömelse. För att nu qväfva sitt samvetes anklagelser, och tillika minska styrkan af det der vittnesbördet, söka de hos andra un dergräfva tron... Åtskilliga af dem sky härvid, snart sagdt, inga medel. De akta icke för rof att nedlåta sig till skandalskrifveri, då det gäller kristendom och kyrka; i synnerhet batva några af våra politiska tidningar för sed att på detta sätta utmärka sig .. Man bevisar otrosligan allt för mycken heder, då man ingår i någon utförligare, direkt vederläggning ef de gjorda inkasten... I afseende på sådana gäller just vår Herres och Mästares ord: I skolen icke gifva hundarne det heligt är och edra peror skolen I ieke kasta för svinen etc... Kristendomen och serskildt vår kyrka skulle få mera aktning, om man... icke droge i betänkande att från kyrkans gemenskap utesluta äfven dem, eom förneka kristendomens af kyrkan hyllade grundsanningar. Då skulle bespottarena tiga åtminstone af fruktan för en dylik skam .. Råenans bok, som neddrager Jesus till en vanlig menniskas ståndpunkt, är så äcklig för ett sundt omdöme och kommer frem raed å uppenbara dikter, att den icke behöfver någon vederläggning. Hr Ignell, hvilken öfversatt boken på svenska, förklarar också att han icke är ense med hr Rtnan; då han likväl genom öfversättandet lånat sin hand till otrons tjenst, så synes han oss hafva spelat en viss landshöfdings roll, hvilken dömde Jesus till döden på samma gång han förklarade sig oskyldig i denne rättfärdige mannens blod.4 Som bekant är, har br Ignell icke öfversatt Rnans bok, utan blottskrifvit anmärkningar mot densamma; men att ljuga litet på en bespottare4 bör ju ej genera ett Ckristi sanningsvittne.