Aftonbladet – 8 december 1863, sida 2

fullständig, Åtskilliga af Edra framställningar i detta hänseende åsyfta, dels att medelst nya tullsatser bereda skydd åt särskilda näringar, dels att vår industri i allmänhet måtte på sådant sätt understödjas. Men då alla lofliga näringar ega rättmätigt anspråk på lika skydd och lika understöd, och skyddet för den ena, af ett genom tullsatser stegradt varupris, måste af de andra bekostas, har Jag fortfarande följt den mening, att näringarnes allmänna bästa, som är vårt gemensamma mål, lättare och rättvisare än genom ömsesidiga uppoffringar, främjas derigenom, att de umgälder, hvarmed olika näringsgrenar betunga hvarandra, efterhand förminskas eller borttagas. För fortgången af landets andeliga och materiella utveckling är sörjdt genom Edra frikostiga anslag till undervisningsverk,jernvägsbyggnader och andra gagneliga företag. Afven till försvarsverkets behof hafven I beredvilligt anvisat, hvad Jag, med afseende å den politiska ställningen, utöfver de vanliga anslagen, af Eder begärt. Det lugn, som rådde inom vår verldsdel vid detta riksmötes början, har under dess fortgång blifvit stördt; och ehuru vi sjelfva icke dervid varit omedelbart hotade, ega vi dock intressen förbundna med fredens och folkrättens uppehållande inom hela Europa. Ännu lifligare måste vi deltaga i bekymren öfver de faror, som omgifva Danmarks Konung och Folk, med hvilka vi nu ock deltaga i sorgen öfver en bortgången och älskad Monark, som var Min och Sveriges trofaste vän. . I makternas rådslag skall jag alltid söka att lägga de förenade rikenas ord i rättvisans vågskål. Detmå icke af oss begäras, att vi deruti skola lägga jemväl vårt svärd, utan att beräkna, huruvida ändamålet kan vinnas gnnom de medel, som stå oss till buds. Under fortsatta bemödanden att bidraga till fredens bevarande, har Jag antagit inbjudningen till den kongress, som af Fransmännens Kejsare blifvit de Europeiska makterna föreslagen. Nedkallande Guds beskydd öfver Sverige och dess Folk, afslutar Jag detta riksmöte, och förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män, alle samtligen och hvar och en isynnerhet, med all Konungslig nåd och ynnest städse väl bevågen. Talmännen framträdde derpå, en isönder. för att kyssa konungens hand, hvarefter processionen afgick från rikssalen i samma ordning som den kommii. Rikssiånden ha derefter genom deputationer gjort afskedsuppvaktning hos konungen och drottningen, hvarvid hertigen och her: tiginnan af Östergötland voro tillstädes, samt hos enkedrottningen. I afton taga stånden genom deputationer afsked af hvarandra. De af ståndens talmän på rikssalen hållna afskedstalen voro af följande lydelse. Landtmarskalken yttrade: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Då Ridderskapet och Adeln nu, vid riksmötets slut, inför Eders Maj:t frambär uttrycken af djur vördnad och underd nig tillgifvenhet, uppfylle: ståndet dermed ej blott grundlagens bud, utar ock hjertats maning. Likasom frihet och ko nungamakt, uti vårt land, stå vid hvarandra: sida i enigt fostbrödralag,.så vördar den sven ske mannen med rotfast förtroende uti sin ko nung på samma gång den höge monarken :! oct den älskade landsfadren. Vid den tilländagångna riksdagen hafva frågoi af mer än vanlig betydelse för fäderreslande blifvit dels afgjorda, dels förberedda, under öm sesidigt förtroende emellan regering och folk. De för ett tiotal af år sedan påbörjade, samt genom Konungs och Ständers eniga samverkan redar till en föreningslänk emellan hufvudstaden och rikets andra stad fullbordade jernvägsanlägnin: garne hafva denna riksdags beslut blif oe LD ar LPA