Aftonbladet – 8 december 1863, sida 2

Midt emot kyrkan stod ett stort och präktigt bus med en mängd särskilda lägenheter, af hvilka de flesta under riksdagen voro uthyrda till ledamöter af adeln. Den största och förnämsta våningen hade dock ännu icke funnit någon hyresman,i anseende till det öfverdrifoa pris som egaren fordrade, Men helt oförmodadt hade en afnämare anmält sig. och, såsom vi redan haft tillfälle inhemte genom Villequiers berättelse för ko. nungen, f. d. abben af Boisguerin intågade i staden med en lysande svit af tjenare och beväpnadt manskap samt tog den lediga lokalen i besittning. Samma afton, fastän något tidigare än de omnämnda underhandlingarne föreföllo hos hertigen af Guise, finna vi abben sittande t ett rum, hvilket han bestämt för sitt enskilda begagnande. Enligt det då, särdeles i Frankrike, rådande bruket, hade äfven de rikaste och högst uppsatte personer, med undantag af en större emottagningssal, sällan flera rum än som erfordrades till sängkammare åt dem och deras taliika betjening. Det rum i kvilket abben uppehöll sig, och som var temligen litet, eburu Juftigt och prydligt, hade at honom blifvit utsedt till ett hemligt kabinett, der hen, afskild från de öfriga lägenheterne, kunde ostörd arbeta eller emottaga besök utan att behöfva frukta för lyssnare. Bredvid abbens stol befanns ett bord med konfektyrer och inlagda frukter samt några flaskor utsökt vin. Framför honom stod en man, med hvilken vi i det föregående haft tillfälle göra bekantskap, den italienska landsstrykaren Orbi, ur hvars våld, såsom läsaren torde erinra sig, gossen Ignati lyckades blifva befriad. Han var nu helt annorlunda utstyrd än då vi sednast sågo honom, vandrande från by till by, trasig och osnygg. Hans