Aftonbladet – 8 december 1863, sida 2

resätter sig något, vare sig huru befängdt, våldsamt eller farligt som helst, vid utförandet ådagalögger en ihärdighet och en urskilning i valet af medel, som de klokaste män kunna afundas honom. När nu alla voro ense derom, att konungen hade ondt i sinnet emot hertigen, borde man icke det minsta förlita sig derpå, att rättskänsla, klokhet eller ens egen fördel skulle återhålla honom vid verkställigheten. Mandreville talade med värma och af öfvertygelse, och säkerligen har icke nägon bättre än han vid detta tillfälle, bedömt konung Henriks karakter; men allt var för gäfves. Hertigen af Guise stod. icke att rubba uti sitt en gång fattade beslut. Mina ärade vänner4, sade han, jag tackar er af hela mitt hjerta och skall alltid i minnet bevara det deltagande I virat mig och den omsorg I haft för min personliga säkerhet. Men jag kan icke efterkomma er önskan, Det må vara, att hvad herr af Mandreville yttrat är både sannolikt och trovärdigt, men besinnen, att på den punkt der saken nu står, är det mig ej möjligt att gifva vika. Ja,jag går så långt, att om jag såg döden komma in genom detta fönster, jag icke skulle söka fly undan genom dörren. Efter en så bestämdt tillkännagifven vägran insågo de närvarande, att ytterligare föreställningar icke tjenade till något, hvarföre de togo afsked och drogo sig tillbaka. Markisinnans tårar och böner voro lika fruktlösa, hertigens öde var afgjordt. FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET. Vid den tid om hvilken vi tala, befauns utanför kyrkan S:t Sauveur i Blois enrymlig öppen plats, hvarest landtfolket i trakten brukade hålla till salu frukt och blommor.