j från hvarandra af knappt 2 engelska mil. En af dem, nästan färdig, utmynnar genom Hungerfordsbron vid Charring Cross, den verkliga medelpunkten af London; de båda andra skola genomgå de tätast befolkade och mest trafikerade qvarteren i city, i det man leder en viadukt ända under tornen af S:t Paul. Dessa märkvärdiga arbeten, som motsvara behofvet af den ofantliga stadens alltjemt tillväxande befolkning och trafik, skola gifva London ett vigtigt system för den inre kommunikationen. Äfven i Paris arbetas mycket för ett dylikt system. Till att börja med är endast fråga om en jernväg. Denna skulle förena den nya operan vid Bastiljen och Saint Mande, med station vid. Palais Royal, Hailles centrales och Hötel-de-Ville. Linien (den skulle vara enkel) vid dess utgångspunkt tilämnas blifva i höjd med andra våninGa och medelst broar öfvergå gatorna Louis lerand, Neuve-Saint-Augustin, Saint-Anne och: Fontaine-Moliere. Från denna punkt vid Ri-chelieugatan skulle jernvägen ha en kroklinie för att komma till Palais-Royal, alltid i höjd med andra våningen. Stationen vid PalaisRoyal skulle bilda ett galleri, parallelt med Gallerie dOrleans. Butikerna, som nu vetta åt trädgården, skulle då bilda en af galleriets sidor. inien, gående slutligen mellan la Halle au blå (spanmålstorget) och gatan des Deux-Ecus, skulle inträffa genom den fordna Halle aux draps (klädesmäkleritorget) vid stationen Halles centrales. Denna station skulle blifva dubbel, för att låta mötande trainer vid detta ställe passera förbi hvarandra. Derifrån skulle linien, blifva underjordisk och vända sig till quai Lepelletier och vidare till Bastiljen.