Aftonbladet – 7 december 1863, sida 2

rent ut hvad ni menar. Men sitt först ned. När ni står så der framför mig, dyster och hotande, liknar ni sannerligen mera en gengångare än en lefvande menniska. 5å hört, sade Schomberg, sedan hear satt sig; det är mig med full säkerhet bekant, att man har något ondt i sinnet emot er, färdigt, eller nära färdigt till utförande. Ert lif är i fara, Guise, jag talar uppriktigt och sannfärdigt och jag besvär er att tro mina ord. Ert lif är i fara, och ni har ingen tid att förlora, om ni vill rädda er. Hvad tillstyrker pi mig att göra, Schomber?? frågade hertigen, som fastän icke med samma likgiltighet som förut, dock utan synnerlig oro tycktes lyssna till den gifna varningen. Jag önskade, alt ni målte stiga till häst redan i natt, eller åtminstone före dagbräckningen, svarade Schomberg. Jag wille se er med dessa edra begge unga värnger tidigt i morgon på väg till Paris, hvarifrån ni sedermera kan tillskrifva konungen, att oj lemnat Blois, emedan ert lif der icke var säkerhet. Hertigen af Guise öfverlade en stund med ig sjelf, innan han åter tog till ordet så: unda: tSchomberg,jag kan icke gifva efer för någon fruktan. Upptfödd midtibland rigsoroligheter, med tältet till vagga och löden omkring mig ända från barndomen, r jag icke van att allt för mycket göra afeende på min personliga säkerhet. Icke eller vill jag att det skall sägas om mig, tt jag i farans stund öfvergifvit min post. Guise, jog besvär er vid vår gamla vänkap, fortfor Behomberg, ifrigt, tsåsom en rofast kamrat och vapenbroder besvär jag r att betänka vigten af det beslut ni ämvar fatta. Ifall konungens hat, uppeggadt f skändlige rådgifvare, skulle förnedra sig