Aftonbladet – 5 december 1863, sida 3

ren afsked, och konungen stannade ensam : var i slottsträdgården, vandrande fram och : illbaka på dess gångar, allt mera orolig och ; örtretad i anseende till Villequiers dröjsmål. tHvar kan han vara?4 mumlade han för ig sjelf. Han lofvade att komma tillbaka: nnan klockan nio. Hvad kan uppehålla: honom? I sarning, hans uteblifvande kan: örderfva hela vår plao. Skulle någonting; hafva händt honom under vägen? Har nå von af hans många älskarinnor förgiftat ho-. som med champignoner eller eypervin, Ilå-! it hosom smaka kallt stål eller skjutit ho-; iom med en silfverkula, hans store mästare satan till heder? Ty gift och stå! biter icke; vå honom, i fall man får tro hvad ryktet: säger. Men se der kommer han, med ögon: söm en glupande ulf och steg som en smyoande katt. Han är dock ett ganska bygg igt kreatur, om han endast ville litet måla sina läppar, som äro nog bieka. Något är: på tok. Han ser upprörd ut, och att jaktaga sådant hos Villequier, är sannerligen sällssnt. God dag, bäste vän. Hvad fat-. as er? Ni är helt upphetsad och röd isy-; nen. Säg mig, hvad har händt? i Jo, ers majestät, svarade Villequier,! jag bar mött hertigen af Guise utanför slotet, och han sade mig icke allenast att hans syslerdotters giftermål skall gå för sig i: morgon, utan ock, att ers majestät lofvat skrifva under kontraktet och ötvervara ce-; remonien. Huru ers majestät ämnar draga sig ur spelet, angår mig visserligen icke, men för att emellertid söka någon undanlykt, invände jag. att älven min underskrift fordrades, innan saken kunde anses agligen afsluiad, emedan parlamentet ännu: icke dömt öfver mitt instämda anspråk på: lörmynderskspet för bruden. Han svarade; mig högdraget, att jag helt enkelt hade att i