Aftonbladet – 5 december 1863, sida 3

kulant på hennes hand. Om vi skuile låte henne gå under klubban och slå bort henn: åt den högst bjudande? Men för att tale allvarsamt, hur vill ni komma till rätta mec presten-baronen? Jag bar redan gjort en början, som har icke tyckte om, men hiarken kunde förutese eller efvärja, återtog Villequier. SDå jag först träffade den unge markisen af Mont soreau, fann jag denne mycket svårhand terliz. Han wille ieke gå in på att hemli gen komma hit till Blois och hålla sig dold. Festän hen eljest har ett temligen godt om döme och väl inser sin egen fördel, syntes ban nu hafva blifvit af någon uppretad mot oss och var idel eld och låga. Han sade sig ämna rycka ia i staden på ljusa dagen, med hundra lanser i sitt följe. Han tyckes hafva för afsigt att anfa!la sin broder och nedgöra honom. Guise skulle han öppet trotea och affordra ers majestät uppfyllandet af dess skriftligen gifna löfte. Den unga flickans flykt tillskref han helt enkelt mig sjelf och for ut i så vi!da hotelser, att jag började frukta det han skulle lägga hand på mig. Med ett ord, af hela hans beteende slöt ja: ganska riktigt, att herr af Boisguerin, hvars inflytande hos honom jag förut lyckats rubba, återigen varit framme och öfvertalat honsm till sådana öfverilade mått och steg. Förmodligen hoppas den fördömde rpresten, att hans fordne mynd ling skall härigenom ohjelpligt blottställa sig och sjelf få plikta med fitvet. Jag hade största möda att lugna den unge mannen genom löftet att omedelbart gifva honom bevis på ebbena trolöshet emot honom. Detta gick för sig sålunda, att jag lät markisen gömma sig i ett sidorum, mecan jag tog emot abbn hemma hos mig. Jag ledde samtalet med den sednare ia på den skrift