Aftonbladet – 5 december 1863, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Kung Fredrik den sjunde ech bondhu strun. Tidningen Aalborgsposten meddelar följande snekdot, hvilken försäkras härröra urgod älla: Helt kort före konungens död kom en enka från en by i närheten af Flensburg till Gluäcksborg för att söka audiens. Jourhafvande offii cern elterfrågade hennes ärende, men hon ville :cke säga detta till någon annan än Honom sjelf. Man lade inga vidare svårigheter i vägen för henne, utan lofvade henne audiens. I förmaket föllo hennes blickar på en mäkta fin herre med grufligt många ordnar, och honom närmade hon sig med den frågan: Med förlof att fråga, ä Han Han sjelf?4 Nej, så var det icke; slutligen öppnade man dörren och1förde henne till fonungen Dessförinnan bad hon dock officern passa på hennes träskor tilldess hon komme tillbaka. Inkommen till konungen, började hon: Meåd förlof, ä Han Han sjelf ?v — uJa, jag är kungen. — Jesses hvad Han ä tjock !4 — Ja, det förstår hon väl, mor, att kungen skall vara litet dugtigare än annat folk; men hvad vill hon mig nu då? — Jag ville fälle ha hem min Pert, — Hvad är det för en Per? — Hå kors, det ä ju son min, som tjenar Honom sjetf. Först har han legat i Fredricia i 16 månader — så var han till manövren vid Slesvig, och nu ha de kallat in honom igen: det kan inte vara rätt, för jag enka och jag kan inte sköta mina saker om de ta min Per ifrån mig, för det ä bara ett litet ställe jag här, och jag kan inte hålla främI mande felk; och nu vill jag be Honom göra min Per fris. — Nå ja, så skall han då blifri. Säg mig nu bara sitt namn, mor, så skall hon få lof att behålla sin son. — Det var ju präktigt, det; men jag ville gerna ha litet skrifvet om et, för snack ha vi nog af, men när länsman kommer och säger till honom, så får han ge sig i väg om han inte kan visa fram något skrifvet, och derför ville jag be Honom ge mej en lapp påt4. — Derpå gick kungen till sitt skrifbord och gaf henne löner skriftligt. Då hon mottog papperet, frågade hon: YHvad kostar nu dethär?? — Det kostar ingenting. — Jo, Han ska inte görat för inte. När vår prest skrifver för oss, så fär han en riksda!er för besväret, och en kung ska inte ha mindre än en prest — och dermed lade hon en riksdaler på bordet framför kungen, som till sin stora munterhet hade rätt svårt att förmå herne att taga den tillbaka. Hon aflägsnade sig derefter, fick åter på sig sina träskor och kunde ej tillräckligt berömma kungen, som gitvit hennes Per fri och ändå ej vie fa något ör det. — En bit verldåshistoria i sten. I Paris, som för närvarande undergår en nästan fullkomlig omskapning, är man betänkt på att förse alla de hus, i hvilka Napoleon I bodde efter sin an komst till Paris, med inskriptioner. Först iordningen kommer då Ecole militaire, hvarest den unge Bonaparte bebodde ett litet rum vid sin ankomst från militärskolan i Brienne år 1784, i