Aftonbladet – 5 december 1863, sida 2

rörelse och sade med sträng röst: CHvad jag yttrat blir oss emellan ! Vid min heder; ers majestäts, svarade marskalken med en bugning och aflägsnade sig. ten att inlåta sig i samtal med nägon af de öfriga tillstädesvarande, vinkade ko nungen åt en page och gick åtföljd af denne utför en trappa ned till den lilla slottsträdgården. Der tillsade han pagen att vända tillbaka och bedja Crillon ensam. komma till honom. Då Crillon visade sig i den port som förde till trädgården, fann han konungen stående midt på en gång med korslagda armar. Sedan Crillon hunnit fram till honom, fattade han denne vid handen och ledde honom till en afsides plats. Elter någon tvekan bör jade Henrik sålunda: Ni är öfverste vid mitt garde, Crillon. Jag har en tjenst att be: ära af er och ert folk. Tala ers majestät, sade Crillon på sitt tvära och rättframma sätt. sOm det är nå got som en ärlig soldat kan göra för sin ko-. nung, så har ers majestät i mig funnit sin man. tÄr icke konungen den högste domaren i sitt rike, fortfor konungen, och har han icke rätt både att döma ölver sina undersåter och att låta verkställa sina domar?4 Jag önskade att jag vore lagkarl, ers majestät. inföll Crillon. Jag skulle då kunna gifva ett bestämdt avar på denna fråga. Nu deremot erkänner jag, att jag icke riktigt förstår mig derpå. sMå så vara Orillon4, återtog konungen Jag vill framställa saken ifrån en annan sida. Jag har här en undereåte, som vill vara mera kung än jag sjelf, som för mig undanskymmer sjelfva solens ljus, som in sräktar min makt och i sitt öfvermod tvin