Aftonbladet – 5 december 1863, sida 2

esan till nuivudstaden, hvariträån Vana oförIröjligen hit återvänder för att lägga upp för vintern. KEonseqvenserna. Till Aftonbladet. Eftersom kommersen och tullen åter kommit till tals, så må det icke förtänkas, att ifven undertecknade, ljusstöpare med flera fabrikanter, söka skaffa gehör åt våra billiga önskningar. Vi bafva aldrig varit bortskämda genom några privilegier. I den gamla goda tiden, när producenternas feta köttgrytor ännu stodo fasta på sina murade hällar och alla industriens väldige suto lägrade i ikring dem, unnade man 0ss knap ast lemningarne efter den rike mannens måltid, fanns det knappast plets för oss på ett benkasts afstånd. — Och hvartöre? Jo, emedan vår förtryckande medtäflare var en bland de allra stormäktigaste, och dessa alla böllo den tiden troget tillsammans. Åunnu bedröfligare hafva tiderna varit för oss, sedan äiven de, hvilka vi afundats, börjat jagas ut ur sina privilegierade iobägnader. Sedan icke ens de förnämste af allt sitt förra öfverflöd hade qvar annat än några få och små skyddstullskittlar, var allt hopp för oss ute. Men vär tid är en undrens tid. Midt i högsommaren, denna bedröfliga tid, då man icke kan sälja ens den simplaste talgdank, kom rikets högloflige ständers bevillningsutskott med sitt betänkande om tulltaxan. Icke väntade vi mycket af den hackematen, och fingo ej heller stort annat än galia. Men efterrätten! En så välsmakligt tillagad reservatiou! En liten skicklig kock, och de förträffligaste ingredienser: feta slagtkreatur, valda bland ett genom statsmakternas omvårdnad frodigt landtbruks fetaste produkter, privilegieradt hvetemjöl, förtullad ost och många andra goda saker, som man kan ästadkomma, när man får ha sin näring i frod för andras intrång. Ack,undrens tid! De minste skola blitva de störste, de ytterste de främste; alla bibelspråk skola gå i fullbordan och allt gammalt skall bli splitter nytt! Ja, i sanning; ty detta senapskorn har vuxit till ett siort träd, der alla lyckans fåglar skola bygga eina nästen; denna lilla resetvation bar redan hunnit växa upp till en rikets ständers skritvelse, deri de underdånigst anhålla om en protektionistisk tullkomiiå, till långa artiklar i landets, väl icke största, men åtminstone bredaste tidning, och till en petition af grädden på BStockbolms börs. Det skall j stanna härvid; mun skall måbända åstadkomma pelitioner om möjligt från andra städer och från lan dets hushällninvgssällskaper, hvilka skola lägga en tuvg vigt i protektiovismens vågskäl, såsom utgörande den allmänna åsigten bland de jordbrukande i landet. Vi taga för afgjordt, stt regeringen skall genom allt detta återföras till vederbörligt konstitutionella skick och seder, och att den af Stockholms mäktiga petionärer fordrade protektionistkomit skall blilva tillsatt. Det är till denna vi sätta vår lit; och till denna vilja älven vi vända oss med en ödmjuk petition, som mäste vinna gehör, emedan den understödjes af rättvisa, sundt förstånd och landets sanna fördel. Oaktadt vi veta att Aftonbladet strider i fiendeled, hoppas vi dock att det af aktning för den nymodiga internationella rättens fair play icke skall neka att otlentliggöra vär bifogade petition. Undertecknadt: Ljusstöpare; Tillverkare af lampor, lyktor, ljusstakar, ljussaxar, ljussläckare o. 8. v.; Producenter af vax, ulja, talg, stearin, margarin, paraffin, palmitin, jologen, tran och sprit samt allt som fjenrar till upplysning. Petition. Hö-tärade hrr komiterade! Utgångspunkten för edra åsigter är utan tvifvel nktig. Ni förkasten de abstrakta teorierna; ropet på lättad tiligång och goda pris bedrager er icke och stör icke edra omsorger att befria producenten från en täflan med utländningen, som måste ruinera den inhemska fliten; med ett ord, ni viijen bevara den inhemska marknaden åt det inhemska arbetet. Vi anhålla att få fäste eder uppmärksambet på ett högst vigtigt ämne, som gifver er det yppersta tillfälle att tillämpa eder .. huru skola vi uttrycka oss? Eder teori? — Nej, ingenting är bedrägligare än teorien. — Eder lära? Edert system? Eder grundsats? Men I tycken icke om läror, I afskyn systemer, och hvad grundsatserna angår, så förklaren I, att ett konseqvent vidhållande af sådana i näringslagstiftningen är en dårskap. Vi må då kalla det eder praktik, eder praktik utan teori och utan grundsats! Vi äro underkastade den odrägligaste kon kurrens med en utländsk medtäflare, som uppenbarligen befinner sig i en så öfverlägset fördelaktig ställning i och för produktion af ljus, att han ordentiigen öfversväm mar vår inhemska marknad till ett fabulöst lågt pris; ty så snart han uppträder, är det slideles slut med vår rörelse; — alla konsumenter vända sig till honom, och en för vårt land kanske mer än för de flesta på den civiliserade delen af jordklotet naturlig, högst vigtig och på alla sandra näringsgre nar inflytelserik produktion upphör med ens, till förlång för tusentals arbetare, som dervid eljest kunde hafva avbetsförtjenst. Dehne medtäflare — söm är in-en annan än solen sjelf — gör oss ett så förtvifladt afbräck, att vi misstänka, det han särskildt underhlåanpa af dat triläga Ålhian danna ctalta