Aftonbladet – 4 december 1863, sida 4

I dag har utkommit i P. A. HULDBERGS Bokhandel, N:o 11 Regesingegatan, m.fl. PREDIENINGAR — öfver Andra Årgången af de år 1860 antagna nya Predikotexterna i på Kyrkoårets alla helgedagar, af J, HH. LINDBLAD, förra delen, 3: 50. bMen på den yttersta, den stora dagen i högtiden, stod Jesus och ropade, sägarde: Hvilken som törstar, ban kommo till mig och dricke.n Joh. Ev. 7: 57. Författarens förerd: Predikningarne öfver andra årgången af vår kyrkas nya tester öfverlemnas härmed i allmönkotens der. De komma med samma ringa anspråk som de för eu år sedan utgifna öfrer första årgången. De vilja ingenting annat vara än bänvisningar till Honom, uti hvilken allena är salighet Det är förf. mycket väl bekant att många finnas, som fått en mer eler mindre smärtsam insigt af detta lifvets oförmåga att tillfredsställa vårt bjertas begär; många som säga: kan jag icke vinna någon lycka, någon -erklig glädje på jorden, o, så vill jag åtminstone bafva vissbet att vinna den evigheten. Huru skall jog komma dertill? Haru skall jag veta om min Gud är mig nådig; om mina synder äro mig förlåtna; om den evighet, som bidar, blir en salig evighet? Huru skal jag få visshet om att allt hred jag tänker, hoppas, snar, äfvensom om allt hvad andra vilja lära mig, icke är idel bedräger!er? Hvem säcer mig ett ord, så fast, så osvikiigt. eå visst och orubbligt, att jag derpå kan lägga mig aut dö, trygg och lugn att icke blifva besviken? Hvem bar ifråp himmelen nedstigit för att lära mig vägen dit? 1 det allvarligaste, som afgör mitt öde för den outransakliga evigheten, hvem säger mig sanningen? — Motsägelser efter motsägelser, stundom det vildaste oförnuft, grinar emot mig i alla tiders så kallade vishotsläror, Hvar finnes nå got, som jag kan otvifleligt tro, som öfverensstämmer med förnuftets och bjertats eviga fordringar? Dessa predisningar vilja irgenting annat vara än hänrisningar till svaren på dessa frågor, i öfverensstämmelse med innehållet uti det ord, som är valdit till motto för denna bok: På den yttersta den stora dagen i högtiden, stod Jesos och ropade, sägande: Hvilken som törstar, ban komme till mig och dricke! Jesuso! Ja, der bafva vi det stora, det välsignade namnet, vid bvars ljud stormarne tys: och alla knän böja sig. Han kan besvara frågorna; Han bär nyckeln till paradisets port, Ban är opps! en och lifvet; Han har det lefvande vattnet. som släckor törst evin nerligen Den längtande själen, det suckande hjertat, den forskande anden hänvisas till Honom Til: hvem eljest i hela verlden skulle de hänvisas? Herre, till hvem skola vi gå? Du hafver eviga lifsens ord. Har det lyckats dessa Predikningar att rätt hänvisa till Flono är deras ändamål vunnet, och då vill deras förf. prisa sig lycklig och tacksam för det ban fått nåd ait frambära det viltnesbördeta Förf:s Predikningar öfver första årgångens texter finnas äfven i bokhandeln.