avarande sak blifvit behandlad. Rådman Weser förklarade sig icke kunna illa denna åsigt, enligt hvilken beredningsutkottet efter utredande af alla faktiska förhållanlen icke skulle ega rätt att framställa något enda nrslag. På sådant sätt skulle stadsfallmäktize åka i ett fullkomligt kaos. Hr Wallenberg förklarade, att stadsfullmäktires utlåtande borde, såsom vanligen tillgår vid fgifvande 2f sådana, innehålla reciten, motierna samt tilleller afstyrkande. Huru skulle t Annars taga sig ut, om man i ett utlåtande atade hit och dit. Med majoriteten olika tänkanle hade alltid sin rätt bevarad, genom att i reervationer nedlägga sin från majoriteten skiljiktiga mening, såsom h Almqvist nu också gjort. (Slutet följer.) Teori och praxis ). Det är gammalt som gatan, att protektiovisterna ropa, att frihandeins vänner på sin ida visserligen ha teorierna, stora, vackra, a till och med äfven sanna id6er, utgångna råa studerkammaren, men deremot protekionisterna i ein sida fakta, och att det äniock i sista hand är dessa samt praktiken ch erfarenheten eom tala. Men fribandelns vänner ha alltid protestemat och skola altid protestera mot detta djande till fakta från protektionisternas sida, hvilket blott utgör ea fras. Nej. gode herrar protestionister! För eder åste hårdragas och ryckas ur sitt naturuga sammmanhang, under det frihandelns inner mot e kunna uppställa allmänna kla, alla folks fria och frivilliga handlingar. Hvad sägen I och hvad säga vi? Vi säga: upper ar bäst att köpa hos andra hvad de suuna frambringa billigare än vi.4 Och I deremot sägen: Det är bättre att sjelfva producera mångahanda saker och ting, än att köpa dem af indra, om man också då kunde få dem till vättre köp.et Gå ut på landsbygderna, på åkerfälten, nesök verkstäderna, fabrikerna, magasinerna, e er om på alla håll och kanter, undersök hvad som Jöregår inom er egen hushällning, akttas hvad I sjelfva gören hela dagen och -äg mig så, hvilken princip det är som leder alla dessa bönder, arbetara, fabrikanter, köpmän, säg mig, hurudan er egen praxis är. Förfärdigar bonden sjelf siva kläder? frambringar skräddu If den speanmål han nehölver tll br 2? Upphör icke er husnällerska genast att baka bröd hemma, så -nart hon tror au det till samma godhet an fås billigare hos bagaren? Läcgen I sjeliva bort pennan och sysselsätten er med skoborsten. för att icke betala skatt till skoputsaren? Hviler icke hela eemhällets ekonomi på särskiljande af eysselsättningarne, å arbetets fördelning, med ett ord på utbytet? Och är utbytet någonting annat än den beräkning, som låter oss alla, så många vi iro, upphöra att producera, om vi genom medelbwt förvärlfvande genom ombytning med andra kunna bespara 038 tid och arvete? I ären alltså icke praktiska menniskor, då I icke kunnen visa någon enda menniska vå jordens yta, som handlar efter er pi: cip. ten, sägen I, vi bafva aldrig velat påstå, att vår princip är rättesnöret för individuella förhållanden, vi inse mycket väl, att derigenom skulle de sociala banden bli illinteigjorda och menniskorsa bli tvungna st lefva i sina skul såsom snäckorna, vi påstå blott, att det i verkligheten b-herrskar det förhållande, som utvecklat sig mel-n de samfund, at hvilka menniskoslägtet består. Nå väl, äfven detta påstående är falskt: tamiljen, kommunen, häradet, provinsen, äro samfund, som alla utan undantag förkasta er princip, ja aldrig en gång ha sänkt på att använda den. Alla skaffa de sig på utbytets väg hvad som skulle bli dem dyrate att åvägabringa genom egen produktion. Det samma skulle också nationersa göra, om I icke hindrade dem genom våld och maktspråk. Det är alltså vi, frihandelns vänner, som äro praktiska män, och som ha erfarenheten för oss, ty för att bekämpa den bannlysning, som I hafven lagt elier ytterligare viljen lägga på utbytet mellan tolken, stödja vi oss på alla de menskliga individers och samrunds praxis och erfarenhet, hvilkas handlingar äro frivilliga, och hvilka som följd deraf kunna åberopas som vittnesbörd: men I, I begynnea med att tvinga, att förhindra, och derefier begagnen I de tvungna handlingarne och dessa binder och ropen: se, praxis ger oss rätt! I uppresen er emot vår teori, ja emot teorien i allmänhet, men då I uppsiällen en princip, som är motsalt vär, har det då aldrig fallit er in, ett I också fätten ibop en (evri? Ja, uppgif för all del det påståendet, I gören teorier, lika väl som vi, men mellan er teori och vår är följende skilnad: Vår teori består blott uti att iakttasa allnänna fakta, allmänna åsigter, allmänna beräkningar och sätt stt gå till väga, i att ordna och sammanstålla den för u:t bättre förstå dem. Den är så litet i strid mot praxis att den icke är annat än en förklarad och utredd praxis. Viiskttaga, buru menniskorna handla, då de ledas af drifien till sjelfuppehållelse och framåtskridande och huru de bära sig åt, då de kunna handa fritt och frivilligt. Det är just hvad vi kalla politisk ekonomi eller samhällsekonomi. Vi upprepa oupphörligt: hvarje menniska är en praktiskt utmärkt ekonomist, han producerar och byer ut, allt eftereom han har fördel af att utbyta eller producera. Hvar och en höjer sig i detta full genom erfarenheten till vetenskapen eller rättare; vetenskapen är blott sjelfva erfarenheten, sorgfälligt iakttagen och metodiskt utvecklad. Men I, I göreu teori, i ordets sämre mening, I upptänken och uppfinnen sält att gå ill väga, som icke ha sitt stöd i en enda efvande menniskas praxis, och derpå stöden I sedermera tvånget cch förbudet. I ören rätt att taga er tillflykt till makten, I vållar får cÅ Arde 5 huäunnoan du nara