vande med Stockholm och betungande med nya skatter vore en fråga, som endast kunde afgöras af konung och ständer gemensamt. Han ansåg likväl önskvärdt om en del af Djurgarden kunde förenas med Stockholm i judicielt hänseende, dock utan att dess invånare derföre betungaies med några nya kostnader; men mot hela Djurgårdens införlifrande med hufvudstaden såsom en integrerande del deraf, förefunnos enligt hans mening så många och stora betänkligheter, att han för sin del yrkade afslag å utlåtandet. Hr Hiorta ansäg att såväl beredningsutskottet, som andra myndigheter, hvilka yttrat sig i frå gan, ej hade klart för sig den rättsgrund. hvarpå den hvilade. Djurgården vore en konun gens lustpark och en kronans tillhörighet, så att för de byggnader, som derstädes uppförts, tomt ören betatalles. och någon sådan förening. som utskottet tillstyrkt, kunde följaktligen ej ifrågakomma, utan att konungen först täcktes atstå dispositionen deröfver. Gjorde konungen äfven detta, så förefonnes ändå många omständigheter. som noga mäste öfvervägas. Etw sådant sam manslående skulle ovilksrligen göra hela Djur gärds församling berättigad till alla de fördelar och privilegier som tilhöra staden, och främst deribland rättigheten för dess invånare att vinna lagfart och fasta på sina egendomar, utan hvilket ingen beskatting kunde dem gas S dant fall kunde de ju fordra att bl äfven blifva begåfvade med gatulöggning, gatubelysning 0. s. v. Det hufvudsakligaste argumentet för beredningsutskuttets tillstyrkan var angelägenheten deraf, att ordning samt säkerhet till person och egendom på bästa sätt uppcehöl les; men hr Hierta ansåg Djurgården förut till räckligt bevakad; ty utom nu derstädes stationerad polis och vederbörande kronobetjening, fun nos 11 port. eller grindstängare, jägeribetjening. patruller från Svea artilleri och från flottan, och en bättre anordning af nämnde bevakningsman skap borde vara tillräckligt för lugnets och ordningens upprätthållande. På dessa och många andra Skäl ansäg hr Hierta frågan ännu tåla vid en närmare pröfning, innan stadsfullmäktige lemnade sitt understöd åt saken. Justitierådet Berg fäste uppmärksamheten på, att frågans afgörande ej berodde på stadsfullmäktige, utan K. M:t, som blott infordrat stads fullmäktig rande om nyttan och behöflighe, ten af den gasatta föreningen. På K. N ankom sedermera att tillse om och på hvad denna kunde låta verkställa sig. Utan att fästa sig vid de betänkligheter, som i judicielt, kameralistiskt och ecklesiastikt hänseende kunde förefinnas, ville hr Berg emellertid påpeka en annan sida af saken, som förut ej varit berörd, och denna vore, huru och på hvad sätt Djur gården skulle kunna förenas med hufvudstaden 1 kommunalt seende. Skulle djurgårdsboerna liksom hufvudstadens invånare berättigas att väljas till fullmäktige samt deltaga i en beskattning, hvarifrån de voro befriade, eller blefve det icke nödvändigt för dem att bilda en egen styrelse med en egen kommunalförfattning, läm få de nya förhållanden, hvari de inträdt. läri fann hr Berg ett oöfverstigligt hinder ligga för inympandet af en ny del på hufvudstader som i anscende till kommunalrepresentationen ej kunde uppgå i det hela. Hr justitierådet ut vecklade i ett väl motiveradt föredrag alla de olägenheter, som i detta hänseende kkulle upp stå af en förening, sådan som utskottet tillstyrkt och slutade med att för sin del förklara, av han ej kunde tillstyrka bifall dertill i vidsträcktare mån, än att Djurgården och endast till den del, som ligger söder om Brunnsviken, må för klaras i allt hvad till politi och ordning hörer, lyda under hufvudstadens jurisdiktion, så att alla der förekommande brotimäl och lagöfver trädelser må af öfverståthållareembetet och stadens domstolar upptagas, utan att stadsfullmäk tige nu yttra sig angåen.e bestridande af de ökade kostnaderna, som deraf kunde blifva en följd; dock under förutsättning att till dessa kostnaders bestridande till större eller mindre del användas å Djurgården inflytande utskänkningsafgifter. För afslag å utlåtandet talade äfven kamrer Dahlgren och hr Schartau. Etter afsluted di-kussion skreds till votering mellan ofvannämaode af justitierådet Berg framlagda förslag och en af hr Schartau gjord hemställan, att stadsfullmäktige ej måtte tillstyrka bifall för närvarande tili något af de framlagda förslagen, då her: Bergs motion segrade med 75 röster mot 6. 3:0. Angående väckt fråga om upphäf vande al den s. k. raspoch spinnbusatgiften för testamenten i hufvudstaden. Efter den utredning frågan undergått, har stadsfullmäktiges beredningsutskott i afgifvet ut låtande förklarat, att det lika med rikets ständer icke kunde finna det med billighet öfverensstämmande att testamenttagare i hufvudstaden mer än andra testamenttagare i riket betungas med afgifter för testamentens tillgodonjutande, och att utskotiet ansåge ifrågavarande raspoch spinnhusafgift å testamenten böra upphöra; men enär med afseende å det obetydliga belopp, 10209 rdr 60 öre, hvartill denna afgilt i medeltal under de sednare åren uppgått, dess upphörande ej kunde komma att för allmänna fattigvården medföra någon ökad uttaxering å hufvudstadens invånare, trodde utskottet nägot sådant anspråk på ersättning till fattigvården, som stadsnämnden föreslagit, icke böra göras till vilkor härför. I enlighet med hvad ulskottet sålunda ulstyrkt, förklarade fullmäktige att de icke hade något att erinra mot upphörande af der 8. k.rasp-ochspinnhusafgiftes för testamenten, 4:0o. En af hr Davidson väckt motion om anskaffande iör stadens räkning af en 8, k. åogspruta för användende vid förefallande eldsvådor. I afgifvet utlåtande hade beredningsutskottet afstyrkt bifall till den väckta motionen på grund deraf Satt öfverståthållareembetet, i afsigt att tillvägabringa en förändring och förbättring af hufvudstadens brandväsende i sin helher, Tåtit sakkunnig person taga kännedomom brandväsendet i utlandets större städer och det således vore att motse, attett ordnadt eldsläckningssystem komm : att för hela hufvudstaden vidtagas, dervid äfven fråga om den ena eller andra eldsläckningsredskapens företräde komme att bestäwmas; och hemställde utskottet alltså, att hr Davidsons ifrågavarande förslag för närvarande icke måtte till någon stadsfullmäktiges åtgärd föranleda. Denna framställning godkändes at stadsfullmäktige. 5:0. Beredningeutskotiets utlåtande i anledning af inkommen berättelse af revisorerna till granskning af hufvudstadens fatigvårdsförvaltning för år 1861. I enlighet med hvad hemstäldt blifvit, beslöto stadsfullmäktige att ett anmärkt belopp af 93 rår 75 öre finge utur Maria Magdalena församlings räkenskaper afskrifvas och decharge för förvaltninzen lemnas fattigvärdsstyrelsens vederbörande ledamö ; samt att då öfriga anmärkningar, hvilka vit af revisorerna frarställda mot direktionerna öfver södra och norra försörjningsoch arbetsinrättningarne samt provisoriska sjukhuset, dels blifvit nöjsktigt förklarade, dels ock vore af beskuffenhet att icke påkalla någon åtgärd, decbarge jemväl skulle meddelas de öfriga församlingarnes fattigvårdsstyrelser äfvensom stadsnämnden o I i