Johansson fördes härefter till kyrkogården, för jatt utvisa platsen, der hon skulle lagt barnet, j men något spår derefter syntes ej. I går hölls olisransakning härom med Johansson, hvilken lifvit i häkte inmanad, och hördeg åtskilliga IT personer, bland dem förenämnde Björkman, som för tillfället tycktes vara mindre redig. Han sade sig ha afvetat Johanssons hafvande tillstånd, men påstod sig ingenting känna derom att hon blifvit förlöst. I Johansson förklarade orsaken till detta fördöljande vara den, att Björkman på sednare tiden ej brytt sig synnerligt om henne, sedan han formerat bekantskap med en fru. De öfriga hörda personerna hade sig ingenting annat bekant än att Johansson varit i grossess; när och på hvad sätt förlossningen skett, kände de ej. men väl hade Johanssons förändrade utseende på sista tiden väckt deras uppmärksamhet. . Anledningen till ryktet, att Johansson skulle uppbrännt fostret är den, att två af de hörda personerna, hvilka bo i rummet utanför det som imnehafves af Björkman och henne, nat:en mellan den 1 och 2 November omkring klockan 2 hört, att eld var uppgjord inne hos dem, och att det sprakade häftigt. Att Johansson giorde lupp eld midt i natten hade förefallit dem ovanligt, men .de hade likväl ej egnat någon synerlig uppmärksamhet de:iåt. Hörda häröfver medgåfvo Johansson och Björkman riktigheten af det upplysta förhållandet, men påstodo att de uppgjort elden för att koka i kaffe. Johansson, förut hörd, uppgaf att det va: I rit hon som kokat kaffet. Huruvida Björkman varit vaken och druckit deraf, erinrade hon sig icke. Björkman, som sedermera förekallades och hördes, påstod deremot, att det varit han som verkställt kaffexokningen. Målet uppsköts härefter, och Johansson återördes i häktet. — Det förut omnämnda tryckfrihetsåtalet mel lan förre majoren vid Wendes artilleri Rosenblad joch tidningen Fäderneslandets ansvariga utgifj vare förevar ånyo i dag på rådhusrättens 5:te afi delning. Boktryckaren Hagström, hvilken uppi trädde såsom biträde åt ansvaringen, mureriarbetaren Dalhammar, inlemnade en skriftlig förklaring, hvarigenum denne sökte ådagalägga, att de åtalade artiklarne icke afveko från sanningen, yrkande Dalhammar, att som nämnde artiklar tillkommit i anledning af en rättegång, som blifvit anhängiggjord vid Willands häradsrätt mellan prestmannen Danielsson och majoren och som ännu ej vore afgjord, tryckfrihetsmålet: måtte uppskjutas tills nämnde rätt meddelat dom i saken. Kunde icke detta uppskof beviljas, anhöll svaranden alternativt om målets uppskjutande på 3 veckor, för att styrka det förbemälde hr Danielsson ytterligare i bröttmålsväg uttagit stämning å sin vederdeloman. Borgmästaren Mellbin, i feenskap af ombud för maior Rosenblad, bestred det äskade uppskofvet, såväl i ena, som andra fallet, förklarande att han ansäg sin hufvudmans rättegång med Danielsson redan :så framskriden och utredd, att han hoppades ikunpna vederlägga de insinuationer mot hr Rosenblad, som de åtalade artiklarne innehålla. Hr I Mellbin begärde af sådan anledning endast 8 dagars anstånd, för att efter tagen del af svarandens nu afgifna förklaring besvara densamma och utveckla sin talan. Målet uppsköts härefter ; till nästa torsdag, då parterna ålades inställa sig ånyo, Dalhammar vid förut stadgadt hemtningsäfventyr. — ÅA rådhusrättens fjerde afdelning haruslag i dag meddelats i det af oss förut refererade målet mellan enkan Lovisa Eklund och notarien Synnerberg, hvilken af E. blifvit angifven för förfalskning af hennes namn. Synnerberg frikändes från angifvelsen mean fälldes att för missfirmligt skrifsätt. böta 10 rdr rmt. Enkan Eklund mot nvilken S. väckt rekonventionstalan, dömdes deremot att för nämnde obevista anklagelse böta 50 rår och göra Synnerberg offentlig afbön; med 300 rdr ersätta honom för den tid han satt häktad samt betala rättegångskostnaderna, hvarjemte Eklund döm-: des att böta 10 rdr för beskyllningar mot vittnena. Synnerbergs påstående mot stadsfiskal Kock, i genskap af allmän åklagare. ogillades. — å rådhusrättens 5:te afdelning afkunnades i dag följande utslag i ett mål mellan byggoch murmästaren C. J. Sandgren, hvilken till ombud i rättegången begagnat magister C. C. A. Sjöberg, och handlanden W. E. Wenster. Sandgren, som af Wenster blifvit instämd för våld emot honom frikändes från allt ansvar, hvaremot Wenster, som af argt uppsåt om Sandgren utspridt rykten, hvilka å heder och ära gingo, såsom att Sandgren skulle varit straflad för olofligt tillgrepp, och för att göra detta troligt förevisat ett diariibevis, rörande en dräng med samma namn, hvilken undergätt bestraffning, under uppgift att byggmästaren Sandgren vore denna person; att Sandgren vid begåendet af en stöld fet sin ena tumme afhuggen, att han stått uppenbar kyrkopligt m. my; för dessa ärekrän kande beskyllningar dömdes han, enligt 60 kap. 4 och 6 SS missgerningsbalken, att undergå 15 dagars fängelse vid vatten och bröd, vara ärelös samt göra Sandgren offentlig afbön, och derjemte betala rättegångskostnaderna. Wenster mn efter domens afkunnande genast inmanad i häkte, flams orsa RÅR AF ga me