inträffar en stark penningbrist, nemligen på hösten, när bränvinsmedlen, och på våren, bevillningen skall erläggas. Nu blir detta ännu värre, sedan bränning blifver mera allmän äfven om våren. Landtmannen måste då ofta till underpris sälja sin spanmål till spekulanten, som förutser den inträffande penningknipan, och ökas bevillningen, blifva naturligtvis dessa olägenheter ännu större. Kommunalutskylderna rätta sig äfven efter bevillningen och ehuru man visserligen kan minska dem genom att nedsätta fyrktalet, vet man alltför väl att tendensen icke går i den riktningen. Hvilken verkan skulle det för öfrigt hafva på vår kredit i utlandet, när man der får veta att för åvägabringandet af en så obetydlig samma, motsvarande 4 millioner francs eller 180,000 sterl., nödgas vi höja vår sincome taxe med icke mindre än 50 procent? I detta ögonblick saknas icke pengar i riksgäldskontoret, som bland annat på banken här ett kreditiv å 1., million; men äfven om medel ej funnes och en upplåning behöfdes, kommer ju ej någon betalning i fråga förr än 1865, då ständerna åter samlas och det vore tids nog om den riksdagen finge draga försorg om sättet hurra medlen skola godtgöras. Man hade åberopat exemplet af år 1848, då likväl förhållandena vore helt annorlunda. Kriget stod för dörren, men bevillningen hade likväl ej ökats med högre än 16? , procent, samt afbetalningen fördelades på längre tid. Missnöjet blef dock, såsom man erinrar sig, så stort att man måste afbryta inbetalningen efter det beslutade sättet. På samma sätt skulle man sannolikt nödgas göra 1865, ifall detta förslag ginge igenom. Ar det då lämpligt, särdeles under dessa penningb.stra tider, att vidtaga en sådan åtgärd ? Det hade visserligen blifvit sagdt man och man emellan hurusom utskottets mening skulle hafva varit att skrämma representatiomen från en påstådd benägenhet att ingå i alltför äfventyrliga företag. Talaren kunde dock ej finna hvarfär hela nationen skulle lida derför att en eller annan skribent eller pratmakare lättsinmgt ropar på krig. Dessutom ansåg han icke statsutskottet ega någon befogenhet att utdela dylika lexor. Talaren skulle helst önskat återremiss af frågan, men då han befarade att utskottet, som så enhälligt, man kunde nästan säga öfvermodigt, fattat sitt beslut, icke skulle dervid fästa afseende, hemstXllde han om man icke genast kunde antaga den förändring att utgiften skulle af förhandenvarande tillgångar bestridas och, om dessa ej räckte till, genom upplåning. t(Fortai) pro Till Redaktionen af Aftonbladet! Hr generaldirektören in. m. Huss hari Aftowbladet för den 26 Növ. öpplysningsvis behagat meddela, att yttrandet förlidne måndag å riddarhuset angående armens sjukattiralj, endast afsåg den del deraf, eom tillkommer kongl. aundhetskollegium att anskaffa och handhafva. Med anledning af detta hr-generaldirektörens yttrande, skall säkerligen hela svenska nationen stanna i-stor förbindelse om någon närmare upplysning, hvari denna atiralj består, afgafs. Såvidt insändaren har sig bekant, fions i k. sundhetskollegium endast ett rum för sjukatiral-. jens förvåratide, och om meningen är, att detta skulle utgöra hela svenska armöns behofi krigstid, så frukta vi få upplefva 1808—1809 års sorgliga bilder hygd sjukvården vidkommer. RB. ——AL ap