RIKSDAGHN DAGENS PLENA Pldderskapot ooh Aden. Föredrogs lagutskottets betänkande n:r 89, i anledning af hr Lemchens motion, tillstyrxande Satt rikets ständer måtte för sin del besluta (cn författning, hvarigenom dels förklaras, att hvad i 38 punkten af kongl. förklaringen den 23 Mars 1807 och kongl. förordningen den 19 Juli 1815 finnes stadgadt om skyldighet för den, som är på fri fot och vill söka ändring underrätts eller hofeller öfverrätts utslag i brottmål, att nedgätta honom ådömde böter och ersättning, eller för böter ställa bergen, eller ock förete intyg on: sin fattigdom, upphört att vara gällande; dels ock stadgas, att 3 kap. 5 utsökningsbalken skall erhålia ett tillägg af denna lydelse: Hvar som i brottmål blifvit tilldömd ersättning för skada eller kostnad, hafve ock rätt derför njuta utmätning, ändå att ändring i högre rätt sökes Ställe dock för det, som fyttes, ull borgen. Grefve E. Sparre, som reserverat sig i utskottet, hade ingenting mot sjelfva andan i förslaget och skulle, ifall riksdagen ej varit så nära sitt slut, velat återremittera detsazima, men enär man icke samtidigt kunnat få ändring i den analoga lagstiftningen om civilmål, måste han yrka afslag. I samma syftning yttrade sig frih. C. G. Leijonhufvud. A För bifall talade hr . Koch, som fann det enda motskälet vara att man ej kunnat få allt på en gång; men en ä dring i afseende på brottmål vore af vida större vigt, och i afseende på civilmål funnes skäl att vara mera betänksam. Vid anställd votering, som begärdes af hr v. Koch, afslogs betänkandet med 38 nej mot 8 ja. I betänkandet n:r 90 föreslås uti törsta punkten att rikets ständer för sin del ville besluta en författning, hvarigenom förklaras, stt allt hvad lag och författningar innehålla om skyldighet för den, som söker ändring i underrätts eller hofrätts dom eller utslag, att ställa borgen för kostnad och skada, upphört att vara gällande.? Denna punkt afslogs på framställning af grefve E. Sparre, entr den stode i nära samband med det nyss afgjorda betänkandet. De öfriga begge punkterna, afstyrkande hr Lemchens motion angående upphörande af revisionsskilling m. m., biföllos utan öfverläggning. Plenum afslöts kl. 2. Prostoständet. Föredrogs och bifölls utan diskussion statsutskottets utlåtande n:r 211, afstyrkande motioner om särskilda anslag för ordnande af rikets landtoch sjöförsvar; n:r 242, i anledning af remisser å mem. 235, angående den under riksdagen verkställda statsreglering samt den för riksgäldskontorets utgitter erforderliga allmänna bevillning. Lagutskottets betinkande n:r 91, afstyrkande motion om ändring af 35 och 125 SS af konkurslagen den 18 Sept. 1862, blef efter en kort diskussion, samt genom votering, med 20 röster mot 8 afslaget, och antogs i stället följande af motionären, riksarkivarien Nordström, föreslågna lydelse för 35 S: Till konvkursbo räknas: gäldenärens bo, sådant det vid konkursens öppnande i hans hand befinnes ; hvad till detsamma på laglig grund återvinnas kan: arf, fom gäldenären före kon: