Aftonbladet – 1 december 1863, sida 2

icke tjenar till att utvidga er myndighet utan endast att öka hans inflytande. Omn satte er cmot honom endast då ni har log och rätt, och det sunda förnuftet för er saker som röra stalens väl, så skulle folket huru förblindadt det än för tillfället må vara, likväl slutligen slå sig på er sida. Men då ni häruti handlar endast efter hvac fåfänga, sjelfviskhet eller nycker ingifvs er, så skall hen endast stiga allt högre på er bekostnad; ty hans personlighet äri vis: mån så nära införlifvad med folket och den katolska kyrkan, att man bar mera öfver. seende med hans brister än med edra egna. eGuise, Guise, Guise! ropade konungen med bitterhet; faldrig annatän Guise! Jag kan bli sjuk af att höra det namnet. Hvad fordrar ers majestät af mig? Harjsg icke öfverlemnat alltivg i hons händer? Hafva icke alla hans fordringar blifvit uppfyllda, tills de växt till en sådan myckenhet, att jag icke mera har något att stoppa i munnen på honom? Her jag icke undertecknat julidekretet till förmån för ligan? Har jag icke måst förklara den gamle Bourbon med charlakanskåpan för arfvinge till min tron? Har jeg icke måst tillfredsställa Nemours och Mayennes snåla anspråk? Blet jag icke nödgad att förvisa Epernon ifrån bofvet, för stt gifva Guise sjelf alla de högsta embeten, att öfverlemna till honom en mängd slott och fästniogar? Är ban icke mer än till hälften kung i Frankrike? Hvad kan det då vara som jag har vägrat honom? Ni misstager eri flera afseenden, min con, återtog drottningen. Ni har gifvit det mesta af allt detta, icke ät honom, men åt ligan. Bland det som ni vägrat honom är copnelabelssvärdet, och deruti är ni måhända i er fulla rätt, hvilket han sjelf också